Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ankomst till Sverige. Allt vore hos polackame
»ludifica-tion» för att förhala tiden och göra svenskarne misstänkta
hos ryssame. Skulle det emot all förmodan visa sig, att
de menade allvar med en underhandling, då vore det tid
att ändra sig, men konungen trodde ej härpå. Polackame
voro tydligen mindre benägna för att underhandla i Sverige,
och Oxenstierna var betänkt på att gå deras önskningar till
mötes, så tillvida att han ville föreslå en ort i Livland till
mötesplats, men konungen ansåg det ej lämpligt.
Konungen var framför allt ifrig att få underhandlingame
afslu-tade så fort som möjligt, ty han misstänkte, att Morstin
spionerade, och fruktade, att man med underhandlingar skulle
förlora en dyrbar tid, »som man eljes borde agera uti».
Oxenstierna visade icke desto mindre välvilja och
tillmötesgående mot det polska sändebudet. Det svar, som
denne erhöll, blef i hufvudsak lika med det, som Canaziles
erhållit, d. v. s. underhandlingame uppskötos till en polsk
ambassads ankomst. Morstin kvardröjde efter dess
emot-tagande vecka efter vecka i Sverige, hvilket väckte
missnöje och minskade utsigtema till fred. 7
Det svenska rådet sökte emellertid visa sitt allvar med
fredsforslagen och afsände, ej utan konungens goda minne,
3 mars 1655, ett bref till den polska senaten, i hvilket en
uppgörelse på fredlig väg begärdes. Ärkebiskopen af
Gne-sen svarade omedelbart, betygande i lifliga ordalag sin
freds-kärlek, och den 15 maj afsände hela senaten en skrifvelse,
hvaruti polackame urskuldade den felaktiga titeln i
Morstins kreditiv och omtalade, att de tänkt sända Goraiski,
men att denne hastigt aflidit. De hade dock nu utsett nya
underhandlare, hvilka med det första skulle begifva sig till
Sverige. Ingen kunde betvifla uppriktigheten af de polska
magnaternas önskan efter fred. Förvirringen i Polen hade
nått sin höjdpunkt. Johan Kasimir hade uppretat flere af
de främsta slägtema i landet, och dessa tvekade ej att
underhandla med konungens fiender, trupperna voro utan sold,
och ryssame stodo segrande inuti landet. Det förödmjukande
steget måste således tagas att sända underhandlare, ej till
en neutral ort, såsom man i Polen hade önskat, utan just
till Stockholm. Det synes varit den polska republiken, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
