Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina trupper vid Ostpreussens gränser hindrat de la Gardies
förening med Stenbocks armé, och konungen kunde frukta
att blifva afskuren från Östersjön, om det förunnades
kurfursten ytterligare tid att befästa sig i hans rvgg.
Underrättelserna från Haag och Wien voro ej häller lugnande.
Något omslag i afseende å konungens planer kan därföre
denna rörelse norrut ej anses beteckna, då Preussens
äröf-ring alltid i dem ingått.
Den 26 okt. lemnade Oxenstierna Warschau för att möta
konungen och sammanträffade med honom i Ilsa den 1 nov.
Han följde sedan högkvarteret och bistod konungen inom
olika områden. Tåget mot Preussen är kändt af
krigshistorien. Framgången följde konungens vapen, och såväl de
preussiska som de kurfurstliga trupperna gåfvo allestädes
vika. Den 20 nov. var Karl Gustaf i Mocker, hvarest han,
omgifven af Erik Oxenstierna, Radzieiovski m. fl. mottog
borgmästarne i Thorn, som begifvit sig dit för att
underhandla, hufvudsakligen på polske flyktingars inrådan.
Konungen lofvade staden all skonsamhet, och den 24 nov.
öppnades Thorns portar, och konungen gjorde sitt högtidliga
intåg. Oxenstierna underhandlade sedan närmare med staden,
och Generalmajor Mardefelt utnämndes till dess guvernör.28
När Karl Gustaf intagit Elbing (10 dec.) kvarlemnade
han Oxenstierna för att denne skulle träffa närmare aftal
med staden. Samtidigt utnämndes han till Generalguvernör
öfver Preussen. Till stadens guvernör utsågs Lorenz von
der Linde. Den 12 dec. svor Elbing Karl Gustaf
trohetsed. 29
Emellertid ryckte konungen in i det hertigliga
Preussen och närmade sig Königsberg. Man väntade stundligen,
att kurfursten skulle återupptaga de flere gånger afbrutna
underhandlingarne. Oxenstierna skulle därföre under eskort
af småländska ryttare söka upphinna konungen, hvilket han
också gjorde den 17, i Neuendorp, hvarefter de foro till
Mottenhagen, där underhandlingarne med Brandenburg verk^
ligen togo sin början. För att tillfullo förstå dessa nödgas
vi emellertid gå tillbaka till sommaren 1655.
De svenska och brandenburgska kommissarierna voro,
såsom vi minnas, då samlade i Stettin. Bengt Oxenstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
