Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagligen var hans inflytande ej obetydligt. Stenbock stod
norr om staden vid Novodvor för att skydda henne för
ryssar och polackar. Meningen hade varit, att de la Gardies
trupper från Livland skulle förenat sig med Stenbocks
och en gemensam operation mot Preussen företagits, Tnen
de la Gardie hade ännu ej lyckats bryta sig igenom,
och Stenbock återvände till Novodvor. Det var en tidig
höst. Trupperna behöfde kläder, ammunition m. m.
Riks-kanslären stod i liflig beröring med Stenbock och sökte
dels själf skaffa dem dessa förnödenheter dels understödja
och påskynda dem, som dessa åligganden egentligen
till-kommo. Han sökte äfven upprätta en ordentlig postför*
bindelse med hemlandet och underlät ej ens att gifva
taktiska råd. 26
Karl Gustaf är ej en konung, mot hvars handlingar
omgifningen öppet vågar göra anmärkningar. Man endast
undrar och lyder. Oxenstierna är dock tydligen orolig för
att konungens tåg söderut och hastiga framgångar skall
förrycka krigets egentliga mål, Preussens äröfring. Det
är endast varsamt han gör sina invändningar, och man ser
af underhandlingarne med legaterna, att han låter sin
konungs befallningar lända sig till efterrättelse. Han är dock
tydligen ingen vän af planerna om en polsk-svensk union.
Afven i detta fall är han trogen sin store faders politiska
åskådning. Han gläder sig öfver konungens segrar, men
hoppas, att han snart »med samma hastighet och fortgång
kan få de orter, som honom nästbelägna och högst nyttige
äro». Han är orolig för att konungen dröjde och längtade
på det högsta, »att efter en så lång frånvaro, den sig öfver
min förmodan hafver förlängt, få den hugnad och nåden se
och uppvakta E. K. M:t». 27
Ändtligen i november 1655 beslöt konungen rycka mot
Preussen. General Wittenbergs sjukdom hade tvungit
honom mot hans vilja att dröja hela oktober i södra Polen,
men så snart Karl Gustaf ansåg det förenligt med
fullföljandet af Polens äröfring, återvände han norrut. Det
var ingen tid att förlora. Kurfurstens af Brandenburg
tvetydiga hållning och förbindelser med Vestpreussen samt
deras rustningar voro ganska oroande. Waldeck hade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
