Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slutligen garanteras ömsesidig värfningsrätt i det hertigliga
och kungliga Preussen och ömsesidigt bistånd till fördrageta
skydd samt stadgas fiendtligheternas upphörande.
Jämfördt med det kort förut afgifna förslaget synes,,
att punkterna om trupperna i Pillau och om kvartianerna
bortfallit. Det närmar sig i stället i punkten om hamnarne
förslaget i Rogazno, men är mera tillmötesgående än detta
i afseende å allianserna och tullarne. Från alla föregående
förslag skiljer det sig genom att frågan om vapenförbund
och den därmed sammanhängande om satisfaktion lemnats
åsido. Förslagets hufvudpunkt, hvilken närmare utförts, är
Sveriges suveränitet öfver hertigliga Preussen.
Satisfaktionsfrågan var likväl kurfursten ej sinnad lemna
åsido, utan han vidhöll sin fordran på hela Ermeland, men
nöjde sig, enligt ett förslag från denna tid, med att erhålla
det såsom pant på 50 år mot 2 mill. rdr., dock utan
ersättning vid afträdandet och med full suveränitet. 38
Konungen skickade emellertid Schlippenbach till
kurfursten, egentligen för att bjuda honom till fadder åt den
nyfödde kronprinsen, men äfven för att sondera honom i
afseende å en allians. Schlippenbach förklarade, att
kurfursten vore därtill benägen, och den 23 dec. utfärdades
därföre en fullmakt för Oxenstierna att underhandla med
kurfursten i Königsberg. Samma dag anlände han dit och
blef, enligt sina egna ord, »tämlig honorabelt undfången,
dock så att kurfursten sin höghet ock väl iakttager».
Värf-vet, som anförtroddes Oxenstierna, var ingalunda lätt.
Partierna vid det kurfurstliga hofvet stodo skarpt emot
hvarandra. Oxenstierna skrifver härom: »Ser jag
någorlunda, att intrigerna i hofvet balancera detta ärendet mera
än något annat. Kurfursten är själf hel modest och talar
med god respekt om E. K. M. och gör stora försäkringar
att vilja väl. De andra, som med mig tala, vilja alla
hafva samma anseende.» Waldeck, som ursprungligen varit
Sveriges vän, torde nu ej önskat ett förbund. Han ansåg,
att kurfursten ej borde gifva vika, endast draga ut på
tiden. Den brandenburgska armén vore ännu icke slagen,
och Karl Gustaf skulle ej i längden kunna bibehålla sin
starka ställning. Af en annan mening var däremot fält-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
