Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marskalken Sparr, som från Marienburg snart anlände till
Königsberg, och hvars ord vägde tungt i vågskålen. Han
rådde till förlikning och fick på sin sida kurfurstinnan,
hvilken hade ett ej obetydligt inflytande på sin gemål.
Afven den allmänna meningen i Königsberg fordrade en
anslutning till Sverige. Borgerskapet var missnöjdt med
den starka militärstyrka, som här var sammandragen, och
en mängd flyktingar från både Preussen och Polen voro
oroliga, att staden och deras där samlade egodelar skulle
falla i svenskarnes händer. 89
Ifrån den 24 dec. till den 6 jan. fortgingo
underhandlingarne dagligen. Underhandlare å kurfurstens sida voro
hans rådsherrar, Waldeck, Schwerin, Somnitz, Dobrczenski och
Hoverbeck, om hvilka Oxenstierna yttrar, att »de äro i allt
dubios och vilja veta af en annan allt, men själfva aldrig
utlåta sig, som det bör». Han hade äfven enskilda samtal
med kurfursten. Till biträden hade han residenten
Wolfs-berg och Biörenclou. Ibland tycktes man vara nära att
af-sluta förbundet, då kurfursten fattade nytt mod och visade
sig omedgörlig. Oxenstierna hotade då att genast afresa,
men på basen af ett nytt tillmötesgående från hans sida
eller från de kurfurstliges eller af en kompromiss af de
bägge motståndame fortsattes ånyo förhandlingarne.
Oxenstierna meddelade sig tätt och ofta med Karl
Gustaf, hvilken uppehöll sig i de närliggande orterna
Griin-hagen och Schippenbeil. Alla punkter och förslag
underkastades hans omdöme. I de fleste fall gillade han sin kanslärs
åsigter och uttryckte sin fulla belåtenhet med dennes
göranden och låtanden. Konungen hade först hoppats, att
underhandlingarne ej skulle draga så långt ut på tiden,
ansåg, att kurfursten borde själf »vara mästare af sitt råd» och
misstänkte, då han gjorde svårigheter, att han endast ville
vinna tid och »göra oss præjudits».
Underhandlingame afbröto ej kriget. Kurfursten hade
först begärt- detta, men hade tillika fortsatt fiendtlighetema.
Karl Gustaf lofvade vid Oxenstiernas afresa stillestånd,
om kurfursten genast ville gå in på de i Mottenhagen
fram-stälda punkterna. Då han ej visade sig benägen härtill,
fortsatte Karl Gustaf att besätta det hertigliga Preussen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
