Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elbing och Danzig. Præses var, sedan det kungliga
ståt-hållarämbetet, hvilket fanns vid den första tiden af landets
förening med Polen, upphört, ärkebiskopen af Ermeland.
Dess medlemmar skulle vara infödde preussare, hvilken
regel likväl ofta öfverskreds, och valdes af konungen.
Vid vigtigare tillfällen sammankallade landtrådet
deputerade af ridderskapet och de små städerna, de 8. k.
Land-boten. Det blef småningom regel att alltid kalla
ridderskapet till alla sammankomster, men i stället sågo sig de små
städerna (d. v. s. alla städer utom de tre ofvannämnda) trots
ifriga protester och de polske konungarnes understöd
småningom uteslutna från hvarje deltagande i styrelsen. Senast
1655 hade Johan Kasimir utfärdat en befallning att gifva
dem deras gamla rätt, men utan påföljd.
Landtdagen sammanträdde i Marienburg eller Graudenz,
endast före och efter den polska riksdagen, sedan
förberedande möten hållits i voivodskapen. Ett kungligt sändebud
var alltid närvarande. Beslut fattades dels om hvilka
föreskrifter skulle gifvas åt deltagarne i den polska
riksdagen, dels om landets egna angelägenheter. Främst bland
dessa stod beskattningsrätten, som landtdagen ansåg
tillkomma sig ensam, ehuruväl exempel’ finnas, att skatter för
Preussen pålades på den polska riksdagen, likväl ej utan de
preussiske deputerades goda minne. Preussens finanser voro
nämligen helt och hållet skilda från Polens, landet hade
sin egen skattmästare och skattkammare. Myntningsrätten
var omtvistad just vid medlet af sextonhundratalet.
Preussen var oinskränkt herre öfver sina tullar, och Polens
konungar kunde under inga förevändningar ändra dem.
Utan provinsens samtycke (på riksdagen eller
landtdagen) kunde ej krig föras, soldater inkvarteras eller fred
slutas. Dess militära styrka var skild från Polens och
ansågs ej behöfva användas utanför Preussens gränser.
Endast infödde preussare egde rätt att besitta jord.
Detta hade dock ej alltid iakttagits. De kungliga länen
(starostei) voro ganska betydande och till större delen
utdelade åt polske och preussiske adelsmän.
Preussen var söndradt mellan katoliker och protestanter
af flere olika bekännelser. Förtryck hade tidtals utöfvats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
