Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka åt Thom och vidare utför till sjökantent. De
polska förhållandena syntes emellertid konungen så hotande,
att de fordrade hans närvaro i Polen, men ej så hopplösa,
att de hos honom väckte tvifvel om delningsplanernaa
verkställbarhet. Han trodde i det allra längsta (ännu 12/2)
på den polske fältherren, Koniecpolskis trohet. Tillståndet
i Polens hufvudstäder ingaf honom förhoppningar, faran för
kosacker och tatarer kunde lätt nog afvärjas, och fruktan
för desse hade förmått åtskilliga polackar att sluta sig
närmare till Sverige. Radzieiovski målade fortfarande
tillståndet i de ljusaste färger. Visserligen fick konungen inom
kort flere bevis på den polska adelns opålitlighet, men dessa
endast befäste hos honom den tanken, att den polska
statsförfattningen vore ohållbar, och att Polen borde och kunde
delas. Karl Gustaf förebar äfven hänsyn till kurfursten
såsom ett skäl, hvarföre han fortfor med kriget i Polen.
Genom erhållande af ytterligare landvinningar skulle denne
utvidgningslystne och opålitlige granne, som nu endast
gif-vit vika för trycket af de svenska vapnen, blifva en trofast
bundsforvandt. Möjligen skulle han till och med kunna
förmås, hvilket konungen hälst önskade, att lemna
Ostpreus-sen till Sverige mot betydande delar af Polen. De följande
underhandlingarne med Brandenbur g visa, att Karl Gustaf
härutinnan helt och hållet misstog sig. Karl Gustaf
nödgades emellertid af omständigheternas makt tåga allt längre
och längre söderut. Han började nu ifrigt önska att hafva
kurfurstens trupper till sin disposition. När förhandlingarne
i Bartenstein ej hade ledt till något resultat, hade han först
tagit saken likgiltigt, ty han trodde sig kunna ensam lugna
upproret i Polen, men detta visade sig likväl ej så lätt,
och dessutom, när konungen vore sinnad med kurfursten
dela Polen, vore det ej mer än rätt och billigt, att denne
medverkade till målets ernående.
Konungen hade först ej varit obenägen att utan
afslu-tande af vapenförbund erhålla mot ersättning af tullen i
Pillau eller något land i Storpolen några af kurfurstens
regementen, hvilka denne hade svårt att bibehålla i
overksamhet inom eget land. Frankrike gaf ett liknande anbud,
men kurfursten afböjde dessa förslag. Däremot förklarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
