Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sig fortfarande ej obenägen för vapenförbund med Karl
Gustaf. Han önskade likväl hälst ett krig i Tyskland, såsom
i det föregående redan är nämndt. Detta visar äfven de
underhandlingar han i början af 1656 förde med den franske
residenten, de Lumbre8. Denne sökte skickligt begagna
Bran-denburgs benägenhet att blanda sig i de tyska
angelägenheterna och hoppades äfven kunna få Sveriges planer att
gå i samma för Frankrike gynsamma riktning. De Lumbres
lyckades verkligen (24/2) afsluta ett franskt-brandenburgskt
fördrag, som hufvudsakligen afsåg förhållandena i Tyskland.
Fördraget blef likväl aldrig trots Frankrikes ifriga
bemödanden ratificeradt, ty kurfursten liksom Waldeck började
just vid denna tid vända sin uppmärksamhet mera uteslutande
på Polen. Huru gärna än kurfursten ville ett tyskt krig,
så insåg han mer än väl, att så länge Karl Gustaf ej ville
upphöra med sina planer på Polen, vore det allt för djärft
för honom att ensam vända sig mot Tyskland. Han fruktade
äfven fortfarande, att Karl Gustaf skulle kunna draga öfver
i sina händer de trupper, som han ej längre hade råd
underhålla. Kurfursten ville dock ingalunda våga sin här utan
att vara försäkrad om att krigets fördelar verkligen skulle
tillkomma honom själf och ej blott hans bundsförvandter.
Karl Gustafs anbud syntes honom dock ej medföra de
nödiga garantierna och därföre tvekade han i det längsta.
Fredrik Wilhelms planer voro nämligen lika vacklande efter
som före fördraget i Königsberg. Han var blott öfvertygad
om en sak, och det var, att, då man egde en med stora
ansträngningar utrustad här, borde man ej hängifva sig åt
fredlig overksamhet — således samma tankegång som
svenska rådet hyst hösten 1654. 19
Karl Gustaf hade redan den 19 jan. utfärdat fullmakt
för rikskanslären att underhandla med kurfursten »om
bibehållandet af de i Polen intagna områdena och den
Osna-briickska fredens befästande»; från Lovicz erhöll Oxenstierna
ett nytt förslag om ledningen af kriget och ett från Lublin
om ersättning i land åt kurfursten. Konungen fruktade
synbarligen, att denne skulle bryta den ingångna
förbindelsen. Han sände därföre Schlippenbach att utforska
kurfursten och uppmanade ifrigt rikskanslären att med kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
