Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drifva underhandlingarne, samt var otålig såväl öfver de
knapphändiga meddelanden, hvilka kommo honom tillhanda
i Polen, som öfver Oxenstiernas skenbara overksamhet.
Denne hade dock anmält sig ega en instruktion och vara
beredd till underhandling. Längre kunde han ej gå, då
konungen önskade, att kurfursten skulle göra det första
närmandet. 20
Att fördraget i Königsberg var för Fredrik Wilhelm
en nagel i ögat, visar det sätt, hvarpå han utförde dess
bestämmelser. Vestpreussen evakuerades så långsamt som
möjligt. Han var ej häller benägen att lemna de i
fördraget utlofvade 1,500 man, hvilka konungen beräknat, och
hvarom han ofta påmindes. Då de slutligen utbekommos,
i början af april, förklarade kurfursten, att det skedde ej
för att fördraget så fordrade utan af »sonderbare Courtoisie»
mot konungen. Det var till på köpet ett dåligt folk med
opålitlige officerare. — Underhandlingarne om de polske
flyktingarnes gods voro mycket svåra att få till stånd.
Denna fråga var »odieux» för preussame, och kurfursten
ville ej gärna trotsa den allmänna meningen. Först dröjde
han ända till den 21 jan. att utfärda den proklamation, som
borde föregå de i fördraget beslutna konfiskationerna, sedan
utsatte han fristen, inom hvilken flyktingarne kunde söka
nåd, längre än fördraget faststält, vidare dröjde han att
utnämna kommissarier, och slutligen, när dessa voro utsedda,
erhöllo de permission och foro till landet, hvadan saken
ännu augusti 1656 ej var afgjord. Wolfsberg och den
förut nämnde licentinspektorn Filip Rothlieb, åt hvilka Karl
Gustaf anförtrott dessa angelägenheter, gjorde förgäfves
påminnelser hos kurfursten, i sin tur ifrigt uppmanade af
konungen att bevaka hans rätt. — En kommission för
licent-frågans behandlande nedsattes äfven, men ej förr än i april.
Wolfsberg sökte förut i samråd med Oxenstierna föra
Sveriges talan. Kurfursten ville ej dela de gamla tullarne endast
upprätta nya och var orolig för att de svenska tullsatserna
skulle stöta Generalstaterna; han ansåg att, om enligt
fördraget i Königsberg tullsatserna i Ostpreussen ej skulle
vara högre än i Vestpreussen, behöfde de därför ej vara
lika stora, och han ville ej ens se den svenska licent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
