Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRHANDLINGAR MELLAN OXENSTIERNA OCH DOBRCZENSKI. 269
sig och hela sitt hus i yttersta ruin.» Han ansåg, att bäst
vore, om detta »väsendet» kunde stillas och konungen
förlika ,sig med Johan Kasimir »på något godt och
fördelaktigt sätt» eller taga en polsk adelsman eller någon annan
till konung och behålla en del af landet. Rikskanslären
fick det intryck, att kurfursten ej fruktade någonting så
mycket som att Karl Gustaf skulle göra upp räkningen med
Johan Kasimir utan att rådfråga honom. — »Jag kunde ock
det märkia», skrifver Oxenstierna, »att kurfursten ett stort
afseende och fastmera än förr måste hafva på det tyska
väsendet, ty herr Dobrczenski esomoftast äst därpå kommen.»
Det var tydligt, att »på denna sidan vill kurfursten hålla
sig i konsideration och med sina vapen göra sig anseende».
Rikskanslären inlät sig hvarken på förslag i denna
riktningen eller närmare på den Julichska frågan, han endast
förklarade, att hans herre »tänkte konservera sina conquester i
Polen och Lithauen och tillika maintenera kurfursten vid
sina aquererade land i Preussen». Det borde vara det
till-ämnade fördragets »scopum», och »när våra tankar och vårt
rådslag dit ut rättades, stälde jag för ögonen, huru icke
lätteligen beginges något fel.» Om det i fråga satta utbytet
af Ostpreussen inlät han sig troligen ej. Dobrczenski
förklarade, att kurfursten åstundade landet mellan Wartha och
Netze, och att han vore villig lemna 4 å 8,000 man med
kvarter utom satisfaktionsområdet. Den ömtåliga frågan om
ledningen af kriget vidrördes ej denna gång. — Att närmare
fullfölja underhandlingarne var likväl för Oxenstierna ganska
svårt. Visserligen hade konungen bedt honom sluta med
Bran-denburg »på hvilka vilkor som hälst», men han kände sin
herre allt för väl för att veta, att denne gärna ville själf hafva
det sista afgörandet i sin hand. Arfsfrågan hade ej berörts
i de memorial han erhållit. De förslag, som Karl Gustaf
sändt- angående kurfurstens satisfaktion, voro ganska
obestämda, och Oxenstierna visste, att konungens planer växlade
såsom krigslyckan. I ett förslag (18/2) undrar Karl Gustaf,
om kurfursten skulle vilja afstå vestra delen af Ostpreussen,
hälst äfven Pillau och Memel, möjligen med bibehållande af
del i licenterna, mot alla fyra voivodskapen i Storpolen och
titel af konung. Endast de orter, som lågo mellan Netze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
