Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Pomerellen skulle förbehållas Sverige. I ett tidigare
förslag lofvar han Posen och Kalisch, öster och söder om
Wartha och Netze, mot att Brandenburg genast skullq
deltaga i kriget och anvisade Podlachien såsom krigsskådeplats.
I ett tredje förslag erbjuder han sydöstra Polen. Med så
obestämda förhållningsorder kunde Oxenstierna i sina
underhandlingar med Dobrczenski föga annat uträtta än söka
förhala tiden, till dess konungen kunde vara tillbaka i
Preussen. Detta kunde enligt Oxenstiernas mening omöjligt
dröja länge. Han ville på intet sätt stöta bort
Brandenburg, ty han ansåg, att Sveriges intresse fordrade det
»kurfursten ved denne tiden drages i spelet med». »Arbetar
jag därpå», skrifver han till konungen, »och lärer snart se,
hvart han vill vända sig, åtminstone håller jag honom så
godt jag kan nu E. K. M:t tillhanda», och något senare:
»Intet är, som jag högre drifver än traktaten med kurfursten,
och intet går trögare.»
Emellertid hade till Königsberg ankommit en rysk
beskickning, hvilken föreslog en allians med Polen mot Sverige.
Ryssen syntes kurfursten en farlig granne, och hans
vänskap med Österrike gjorde honom ännu mera misstänkt.
Han var därföre oviss hvad svar han skulle lemna
sändebudet. Dobrczenski frågade Oxenstierna till råds härom,
och denne förklarade, att ett förbund mellan Ryssland och
Brandenburg saknade enligt Königsbergsfördraget laga kraft,
och kurfursten bestred för denna gång ej hans uppfattning.22
Underrättelserna ifrån Polen under början af april voro
ganska dystra. Ryktet talade om stora nederlag och
konungens död. Säkra uppgifter saknades länge. Kurfursten
började frukta, att Sverige skulle sluta fred med Polen utan
honom och blott förbehålla sig Preussen. Det polska
sändebudet hade framkastat en antydan härom, Oxenstierna hade
ej förnekat detta utan sedan äfven själf yttrat sig i samma
riktning. Och blefve Sverige helt och hållet besegradt,
blefve ställningen ännu sämre för kurfursten, ty då utsattes
han för Johan Kasimirs hämnd och skulle sannolikt
förlora hvad han genom fördraget i Königsberg vunnit. »Ett
mäktigt Sverige vore farligt, ett besegradt vore det i dubbelt
mått», var en åsigt, som började få insteg hos kurfursten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
