Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behålla arfsrätten till Ostpreussen, men enligt gr adus N:r 3
medgaf han »pacta vasalagii», dock med vissa
inskränkningar, såsom att delen i licenterna skulle upphöra, och ingen
länsed utan endast en revers affordras honom.
Vapenför-bundet skulle gälla åtta år och såväl krig i Tyskland som
i Polen samt innebära ömsesidigt bistånd af 8,000
branden-burgska och 12,000 svenska trupper; befälet vid
gemensamma operationer skulle tillhöra konungen, dock efter
in-hemtande af det brandenburgska befälets råd. I icke
mindre än 20 punkter tillförsäkrade sig kurfursten dessutom
olika fördelar åt sina trupper. Bland dessa må märkas, att
de kvarter, som assignerades åt honom, skulle vara goda ej
farliga, att honom måtte förbehållas utskrifning af
kontri-bution m. m., att hans armé i det längsta skulle få vara
skiljd från den svenska, att den kungliga armén skulle kunna
förena sig, om så behöfdes, med den brandenburgska lika
väl som tvärt om m. m. Hans fordringar på satisfaktion
voro mycket obestämda, och i en biinstruktion förklarade
han sig nöjd med en del af Storpolen såsom satisfaktion.
Hufvudsaken var för honom en kommunikationslinie mellan
hans preussiska och markiska besittningar.
Den 20 april hade Oxenstierna rest från Elbing till
Frauenburg för att sammanträffa med de brandenburgske
underhandlarne. Den 22 anlände Waldeck, och redan
följande dag egde förberedande förhandlingar rum. De
kurfurstlige påvisade, huru förhållandena ändrat sig sedan
fördraget i Königsberg, och det till Sveriges nackdel. Den
fara, som Sverige kunde hafva från Ryssland betonades
skarpt. De begärde vidare att få närmare besked om
Sveriges planer, trodde det ej möjligt, att konungen längre
kunde önska hela Polen utan endast en del till satisfaktion.
Om de blott fingo veta hans önskan, så vore deras herre
beredd att öfvertala Johan Kasimir att afstå den del Sverige
kunde begära, och för att gifva kraft åt dessa ord, skulle
kurfursten hålla sig redo med sin armé i Masuren, »dämpa
där», enligt Oxenstiernas bref till konungen, »dels med godo
dels med hot alla samraanrotningar, försvara denna sidan,
att ingen kunde tränga till oss här i kongl. Preussen, —
— — de illvilliga i Tyskland och Moskovien höllos in su-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
