Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans ställning till kejsaren och Ryssland var osäker. En
ambassads ankomst vid denna tid från Holland för att,
såsom det troddes, mot vissa handelsförmåner afsluta en allians
med Sverige, var ock egnad att väcka hans oro. Johan
Ka-simir hade dessutom utfärdat en skrifvelse till de preussiska
ständerna, hvilken uppsnappades och af Oxenstierna sändes
till kurfursten. Skrifvelsens ordalag retade denne
ytterligare. Waldeck uppmanade honom ifrigt att ej längre upp- (
skjuta med att närmare ansluta sig till Sverige. Nu kunde
Brandenburgs medverkan, vara af betydelse, nu kunde ett
förbund fås på fördelaktiga vilkor, snart vore det
måhända för sent.
En instruktion uppsattes följaktligen den 21 april för
Waldeck och krigskommissarien Ernst von Plåten att
underhandla med den svenske rikskanslären om ett förbund.
I densamma framhölls, att de om möjligt skulle söka
förmå Oxenstierna att uttala sig först. Lyckades ej detta,
skulle betonas kurfurstens åhåga för fred och medling, om
han blott blefve bekant med Karl Gustafs vilkor.
Tidpunkten för en fredlig uppgörelse föreföll honom
fördelaktig, då konungen ännu innehade många fasta platser i
Polen, men huru länge detta skulle räcka, vore ovisst. Han
fordrade för sin del, att de med Sverige uppsatta fördragen
måtte få ha sin »vigor». Afböjde Oxenstierna dessa förslag
och förklarade, att hans konung efter samtalet i Bartenstein
i kriget beräknat kurfurstens armé, så skulle visas, att denne
då ej hade fattat något beslut, men att han likväl hade
försvarat Weichseln. Det borde äfven i kraftiga ordalag
framhållas, i huru stor fara Brandenburg kunde råka genom att
inlåta sig i det polska kriget. Om Oxenstierna skulle
före-spegla en ersättning i Polen och framlägga förslag härtill,
så borde påpekas, huru oviss en sådan ersättning vore.
Kurfursten behöfde, utom svenskarnes löfte, en säkerhet,
hvilken skulle omfatta tre punkter: 1) kurfursten borde
erhålla suveräniteten öfver det hertigliga Preussen, 2)
konungen skulle afsäga sig rätt på det Julich-Cleviska arfvet, 3)
utan ersättning hjälpa kurfursten att få detta arf.
Kurfursten medgaf dock några »gradus» i afseende å den första
säkerheten. Enligt gradus N:r 1 skulle Sverige blott få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
