Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22. Ett af mig efter textens nedskrifvande funnet bref fr. E. O.
t. K. G. % visar, att de polske legaterna stannade några veckor
i Sv. längre än hvad först var afsett. E. O. sökte skilja dem ifrån
Joh. Kas. Lesz. skulle fara t. Danzig f. att höra sig för. Det beslöts,
att Stettin ej längre skulle bllfva samlingsort. Jämför s. 231 detta
arbete och not 24, hvars uppgifter genom detta bref modifieras så till
vida, att legaterna redan i Sverige beslutit resan till Danzig, och att
E. O. redan i Sverige föreslog Warschau ss. underhandlingsort. — E.
O. var enl. radsprot. sista gången i rådet i Sthm 27/7. Gaf då de
hemmablifvande rådsherrarne den förmaning, att ej alla på en gång
lemna Sthm. Talade också om Polen, förvånade sig öfver polackarnes
underkastelse och fann svårt råda K. G. Yttrade bland annat: »I På*
landh är een heel ilack Constitution; när man seer på den, tappa deras
respect; hvarföre skall ingen vela gifva sigh i deres tjenst, icke häller
Inlåter sigh någon potentat medh dhem i någon confederation». —
Bref fr. E. O. t. K. G. Wrangel, Stettin 16/e (Sko arkiv); E. O. t. K. G.
Sthm 6/7, % 1656. Johan Beijer t. E. O. ®/9 1655. E. O. t. J. O. n/9;
E. O. t. K. G. 1 */g. Stenbock t. K. G. 7/9 1656 (A. Hist.); d’Avaugour
t. K. G. 9/8 1655 (Gallica). — Åt Gustaf Horn lemnades befälet öfver
trupperna i Sverige. Kom i spändt förhållande t. K. G., och E. O.
akulle medla. Se deras bref härom.
23. Carlson anf. st. 110; Puf:f, Rudawski, Fryxell m. fl. anf. arb.;
Lengnich: Geschichte d. preuss. Lande VII s. 122 säger, att Preussen
gjorde åtskilligt för sitt eget försvar, men ville ej bidraga till de
preussiska kronotruppernes underhåll. En extra skatt upptogs likväl. —
Mankell: Berättelser om krigshist. markvärd, fältslag s. 500 och följ.;
043 och följ, — Liske anf. st. (Hist. Bibi. IV s. 46^ följ.) omtalar
förelag om att K. G. skulle blifva Joh. Kasimirs efterträdare. Enl. denna
källa skulle äfven kejsaren först understödt detta förslag, hvilket dock
•ej är af flere skäl sannolikt. Pufrf: Reb. gestis Fr. Wilh. V § 17.
24. Instr. f. J. Oxenst. och Lillieström att 4/8 traktera i Stettin
med polska sändebuden, »ty vi vilja fred». Först i en skrifvelse af Vio
får J. O. order att ej längre vänta på Leszcd, enär denne ej anser
Stettin lämplig underhandlingsort. — Leszcd t. E. O., Danzig 2,/8
(Po-lonica 1601—1660). Enl. Puf:f: Histoire de Ch. Gustave II § 19 skulle
J. O. ocb Lilhm taga Leszc:i med t. Thorn; det lyckades antagl. ej.
Canthersten tillskref ®/8 1655 Leszcd, som då var i Danzig, befallning,
att underhandla närmare K. G. (Rudawski anf. s. 174). — Leszcd
anlände t. Warchau 7/g; Naruszevicz kom senare, se Biörenclou t. K.
O. 7/9 1655 (Acta Hist.). E. O. t. K. G. u/9, 1#/9, ,8/9. Sändebud fr.
Thorn, Elbing och Danzig voro äfven i Warschau. Dessa städer sökte
föra en själfständig politik. De ville äfven ha postväsendet ordnadt
och underhandlade härom med Canthersten och äfven med E. O. E.
O. t. K. G. 2/10. — Åfven en engelsk envoyé var i Warschau, E. O. t.
K. G. 18/9, 19/9. E. O. underhandlade med honom, och han var ytterst
välvillig.
25. E. O. t. K. G. n/9, 12/0, 15/9. E. O. förnöter dagarne »uthi vi*
aiter och revisiter» af polska och lithauska sändebud. E. O. framhöll
för Leszcd: »huruledes konungens aff Polen interesse hade een särdeles
consideration ifrån siälfwe Republiquens och att swårligen begge tillika
wedh denne tiden skulle af dem kunna i acht tagas. Ty ehwart det
och hwälfde, stode landet och dess staet emellan, så lenge Konung
Ca–simir igenom wapn och macht tänkte erhålla sigh Cronan, och skulle
han något förmoda genom tractaet, måste han erkänna det aff E. K. M.,
•som een särdeles wälgeming och ändå wara twiffwelaktigt, huru Polen
medh hans regemente skulle förnöijas. Detta förorsakade, att Lezinskij
begynte om förbemälte konungs sinne att tala, beklagade att gode rådh
och tidige warningar intet gullit hafwa»; — ville dock bibehålla sin tro*
Ellen Fries. Erik Oxenstierna. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
