Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Arbetet börjar - En färd ut i »stora världen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men jag måste fatta mig kort, fast det kunde vara
åtskilliga roande poänger att berätta om, t. ex. hur jag
kammade mig inför allas åsyn m. m., hur soldaterna
beundrade våra matlagningsanstalter med det lilla
torrspritköket, hur de ivrigt resonerade med varandra
om vi voro män eller kvinnor, tills jag upplyste dem
om verkliga förhållandet. —
Dagen blev tröttsam nog i denna luft och omgivning.
Som det var kallt, ville inte soldaterna ha fönstren
öppna. Tåget saknar alla bekvämligheter; varför förse
sådana naturbarn som dessa soldater därmed!!
Vi skulle varit i Wuchang vid 2- eller 3-tiden på e. m.,
sade man oss; det var tågresans mål, en systerstad till
Hankow. Men tåget, liksom soldaterna, gör som det vill.
När det ville, så stod det stilla tre timmar i sträck.
När det ville gå, så gick det ett stycke igen, och då
det ville krypa, så kröp det. Därom hade vi ju intet
att säga. Så blev klockan 11 på natten, innan vi äntligen
alldeles uttröttade kommo fram till Wuchang. Vi hade
från Changsha sänt telegram till herr Gideon, Svenska
Missionsförbundets missionär i Wuchang, att vi skulle
anlända med detta tåg. Vi sutto där i undran på tåget.
Månne han verkligen skulle vara oss till mötes nu i
mörka natten? Om ej, vad skulle vi göra? Wuchang
är en helt kinesisk stad, där finnas inga utländska hotell.
Ingen av oss kände till staden. Det var för sent att på
natten fara över floden till Hankow. Och för resten,
järnvägsstationen är utanför Wuchangs stadsmurar,
ingen av oss hade pass, och vi visste att i Wuchang är
det mycket strängt med bevakningen vid stadsportarna.
Äntligen voro vi framme, i en vild rusning av soldater
med bagage, säckar och bylten av obeskrivligt slag
lyckades vi till sist att rädda ett par bärare från dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
