Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Arbetet börjar - En färd ut i »stora världen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för våra egna grejor. Och där, ja, där var verkligen
herr Gideon och en hans kinesiske lärare också! Den
snälla människan, här hade han väntat vid den otrevliga
stationen som var fylld av soldatpöbel, från kl. 2 på e. m.
tills nu mitt i natten och utan middag. Och hans lärare
likaså. De voro dock så glada och vänliga och sade,
att de använt tiden väl med traktatförsäljning. Så
tågade vi av efter att ha ordnat med bagaget, alltid
en omständlig sak i Kina. Herr Gideon bad så vänligt
också herr Umbreit följa med att »kinesa» i deras hem.
Missionär Skiölds hade berett rum för Ruth Nathorst
och mig. Så voro då bekymren flydda. Men nu var det
stadsporten! Vi kommo dit. De stora, massiva
järnportarna voro obönhörligt stängda. Jag undrar ej
på att de ej ville släppa in sådana rövarhorder av soldater
som dessa vid stationen. Efter en stund fick herr Gideon
vakten innanför att förstå, att vi voro en liten skara
utlänningar därutanför. Då började ett livligt
parlamen-terande mellan de två genom ett litet runt hål i
järnporten. Det resulterade omsider i att dörren öppnades
på glänt, nog att släppa en och en igenom. Några
kineser, som ivrigt försökte smuggla sig in i vårt följe,
visades hårdhänt tillbaka, de voro ej att leka med dessa
vakter med påskruvade bajonetter. Så räknades vi
noga, fingo lämna våra visitkort och redogöra för vilka
vi alla voro. Därpå begärdes våra pass! Ack, dem
hade vi ju ej. (Nu ha vi vederbörligen försett oss med
kinesiska pass för resor.) Ja, då kunde vi ej komma
längre heller! Herr Gideon protesterade och vi bådo.
Ville de, att vi skulle sitta på gatan under natten, eller
i deras vaktrum? Så telefonerade de då äntligen till
sitt befäl, och efter nya förklaringar och lång väntan
fingo vi slutligen lov att passera. Åh, så trötta vi voro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
