Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnet av en barndomsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en och annan kyrka i och molnskuggorna
gingo snabbt för middagsbrisen över skog och
ängar och mörkblå sjöar — och jag tänkte på
Runebergs novellett Fästningsfångarna: — Vet du,
hurudant ett sinne är som älskar? Och så förde
han sin hand över de blå sjöarna och sade:
— Sådant är det!
Jag vet ingen djävul som har beskrivit vår
naturbeundran så intensivt som Runeberg.
Nå — vi lågo där i ljungen och åto våra
smörgåsar och handlandens pojke började berätta
sagor. Han hette för resten Georg Simon
Evergistus Pettersson. De två sista förnamnen
berodde väl på faderns religiositet.
Alldeles bredvid oss låg en
naturegendomlighet, ett berg kluvet mitt itu. Det heter
Skurugata — jag tror att jag skrivit om det förut.
Det är en halv mils lång rämna i ett berg, från
vilkets topp man ser nio kyrkor i den fattiga
och vida småländska ängden. Nere på bottnen
ligger is kvar året om, bergkristaller glänsa i
väggarna och underbara mossor och ormbunkar
frodas därnere.
Georg Simon Evergistus Pettersson gjorde
en saga om berget och rämnan. Emåns källa
ligger där. Georg fick något skaldiskt över sig
och berättade om en brottning mellan Näcken och
en bergjätte. Näcken ville upp i solskenet och
jätten ville ner och så uppstod rämnan. Georg
berättade detta så bra, där vi lågo i
hallonskogen, att jag med min fantasi befolkade berget
med jättar och såg Näcken stiga upp ur källan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
