Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isbåten Pilens sista resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men rätt som det var, började vinden se ut
som om han ville mojna, och det var ju ett gott
tecken. Värst var det med kläderna, för de var
bara is och sprack, när man rörde sig, och det
var ju tvunget för att inte somna, för det hade
varit döden. —
När det blev dager, var det fullt mojt, och då
voro de utanför Simpnäsklubb, strax norr om
Arholma. Så långt hade de drivit på natten. Kölden
hade varit så stark, att blåisen, som frusit mellan
kälen, bar. Det måste alltså ha varit rätt många
grader kallt.
Nu höggo de loss båten och avlägsnade så
mycket som möjligt av isen inombords samt
började draga rätt på land. Men emellan
Simpnäsklubben och land började svagare blåis, båten
gick igenom och började läcka. Således måste
en ösa, medan blott tre kunde arbeta med
framkomsten. Det började se dystert ut igen, då
plötsligt som ett skott vinden sprang över på sydväst.
Detta var räddningen. I tunn blåis går bra
att segla, fast båten skärs sönder av de vassa
kanterna. Den var ju läck förut, så det gjorde
ingenting, om den blev alldeles förstörd, bara
man kunde rädda livhanken. De visste, att för
frisk akterlig skulle blåisen snart ha ätit sig
igenom borden, om de icke stundom ändrade »faret»,
d. v. s. vattnets linje på sidorna under forsen.
De lastade alltså ned båten så mycket som
möjligt i förn, hissade och började segla norr på.
Då de tyckte att isen ätit sig igenom tillräckligt,
lastade de allt i aktern och seglade så en stund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
