Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållanden, öfver lycka och förderf, öfver döden samt I själens innersta
utgör den outtömliga, rätta källan och kraften till glädje och sällhet
och till kufvande af det, hvilket, om ej i synlig gestalt, dock
öfver allt är desto svårare att undvika och i djupet spinner sina trådar
kring menniskoanden, — nämligen sorgen; — utom det egendomliga
uti lynnet af hela denna verld, med hvilken intet annat, om ej den
fornindiska, kan jemföras, genomtränges hon tillika i sitt inner
sta af den ljufvaste och renaste anda, af, på ytterst få undantag
när, den finaste och ädlaste sedlighet, sådan få nationers folk
dikter kunna berömma sig af. Nå väl! och det haf, ur hvilket den
na verld å nyo uppsteg, var det Finska folkets hjerta och lynne,
som en gång skapat, som sedan bevarat henne genom sekler i
djupet af sina skogar, sina lattiga rökiga porten, och den anda,
som genomgick dessa sånger, var hufvudsakligen icke någon annan
än densamma, som ännu i dag lefde hos hela den Finska folk
stammen, såsom hans ärfda urlynne. Yttre lefnadssätt och seder,
likasom innehållet af religiösa och kosmogoniska föreställningar,
hade naturligtvis genom kristendomens införande och beröringen
med den Skandinaviska kulturen undergått betydliga omstöpningar,
och dock, äfven i dessa hänseenden, finnas trakter, af den Finska
stammen bebodda, hvarest ett tillstånd, nära nog överensstäm
mande med det, som i Kalevala skildras, ännu fortvarar. Så läser
man hos Gastrén, «Nordiska Resor och Forskningar», I, pag. 79:
«Så snart jag trädt inom Karelarnes område, öppnade sig en ny
verld för mig. Sjelfva Karelarnes yttre lif, sådant det röjer sig i
seder och lefnadssätt, försätter forskaren i forntiden; men fram
för allt röjer sig det uråldriga i folkets inre lif, i dess hela känslo-
och föreställningssätt. Det röjer sig äfven i högen för forntida
sånger, sagor och traditioner.» — Vi kunna ej här motstå frestel
sen att anföra en saga, som af Castrén, på följande pagg. nyssnämda
arbete, berättas, — dels emedan hon öfverensstämmer
med det, som ofvan om Karelarne blifvit citeradt, dels emedan
hon bekräftar det, som vi uti det föregående på ett annat ställe
yttrat om arten af det melankoliska elementet hos den Finska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
