Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa språk skulle kunna fortlefva endast på det andras bekostnad,
då det rike, inom hvilket hvartdera hafva att göra sina eröfringar,
ju är för dem båda lika gemensamt som fritt och oändligt,
— nämligen andens och bildningens.
Vi veta, att mången här säkert skall skynda sig att invända,
det språket ju tillika är ett organ för många andra verklighe
tens förhållanden i lifvet, och att uti ett land, som i folkligt och
statligt hänseende vill bilda ett helt, dock ett språk måste vara
det högsta och ena organet för dess gemensamma bildning, lika
som för regeringen, om eljest den enhet skall finnas, som förverkli
gar och stadfäster ett folkligt och statligt samhälle. Men just på
denna ståndpunkt var det ju Fennonianien stod, då hon, åsyftande
en dylik enhet, fordrade Finskans allena herrskande öfvermagt i
landet, och ingen annan ståndpunkt var det Sverige intog, då det
reklamerade samma anspråk åt Svenskan. Och med hvad rätt
gjorde Svenskan anspråk på ett dylikt uteslutande privilegium?
Säkert med lika mycken, men derföre ock med lika ringa, som
Finskan gjorde det. Ty, om Svenskan å ena sidan egde att åberopa
för sig den traditionela och historiska rätten, egde Fin
skan äfven, å sin sida, lika heliga, allmänt menskliga och nationala
rättigheter. Ja, i sjelfva verket till en dylik enhet
var det äfven Ryssland syftade, då det jemte sitt politiska sy
stem beredde införandet af sitt språk hos alla sina underly
dande nationer. Om nu detta syfte dömes som barbariskt, må
ste väl de båda föregående i grunden falla under samma dom.
Men till dylika orättvisor ledes man ovillkorligt, då man un
der ändliga och tillfälliga förhållanden vill underordna det, som
i sig redan är oändligt berättigadt. Till dylika, i och för sig be
rättigade, urförhållanden inom menskligheten höra väl familjen,
likasom nationaliteten, och ur och genom dessa är det som de
samhälliga och statliga förhållandena sedermera utvecklat sig, och
icke tvärtom. Men, om staten sedan vidare utbildas och blir ett
uttryck för nationaliteten, så sker detta naturligtvis blott derigen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
