Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PSYKOLOGISKA JEMNFÖRELSER MELLAN KÖNEN. 61
förhållanden under alla föregående kulturskeden varit sådana,
att det skulle stridt mot lagarna för civilisationens utveckling,
om qvinnan under desamma kunnat verksamt uppträda. Lik-
som slafven knappt efterlemnat något spår af ingripande in-
tellektuel verksamhet i historien om de orientaliska samhällena,
ja blott ringa t. o. m. i de antika; — liksom hans dåvarande
förtrampade personlighet omöjligen kunnat gifva stoff till huf-
vudpersonen i ett literärt konstverk sådant som t. ex. Onkel
Toms stuga; — ja, liksom hvarje nutidens försök att låta då-
tidens förkrympta personligheter öfvertaga hjelteroller förefal-
ler nästan naturvidrigt; lika stridande mot samhällsutvecklin-
gens lagar skulle det varit, om forntidens qvinnor hade an-
nat än undantagsvis ingripit i det politiska och intellektuela
sambhällsarbetet.
En annan härmed sammanhängande beskyllning, som af
många författare, t. ex. Lotze, Lecky, Hartmann och Scho-
penhauer m. £. rigtas mot qvinnokönet, är brist på sannings-
kärlek. Med denna anklagelse förstå dock Lotze och Lecky
något helt annat än Schopenhauer och Hartmann. De båda
förra anse qvinnan mindre än mannen älska den sanning, som
är frukten af en genom vetgirighet eller ärligt tvifvel för-
anledd grundlig forskning. De senare deremot antaga qvin-
nans medfödda benägenhet för lögn och bedrägeri. De förras
anmärkning innebär ett förringande af qvinnans intelligens,
de senares af hennes karakter. Båda anmärkningarna torde
icke sakna all grund. Om qvinnans förståndsgåfvor äro i nå-
gon mån mannens underlägsna, och de derjemte blifvit min-
dre utvecklade, följer deraf minskadt forskningsbegär och ökad
auktoritetstro. Att qvinnan mindre djupt än mannen fattar
det vetenskapliga begreppet sanning och är underlägsen i in-
ket anmärkningsvärdare, som det blifvit fäldt af qvinnovännen J.
O. Wallin, grundläggaren af den första högre undervisningsanstalt för
qvinnor i vårt land. Efter att hafva förklarat om ej ursäktat mannens
religiösa tvifvel fortsätter författaren sålunda: »men en qvinna, -—— — —
som med samma öga och sinne granskar, mönstrar, bedömmer det and-
liga som det verldsliga, gör sitt klena förstånd till måttstock för den
Eviges råd — — — hon är en både oförklarlig och vederstygglig af-
vikelse från den gudomliga ordningen. Jag finner mindre föraktlig den
fallnap — — — Religionstal del. III, sid. 107, 108. Stockholm 1831.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
