Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
människorna, som voro i hennes närhet, tänkte, och hennes
tankeläsning väckte deras vidskepliga förvåning.
Understundom förtäljde hon dem drag ur deras förflutna
lef-nad, som hon omöjligen genom yttre kunskap kunde känna
till. Det var på så sätt hon i en spansk biskop Alfons fick
en trogen vän och anhängare. Afven berättas, att hon en dag
under sin vistelse i Rom intogs af en oförklarlig oro och
förutsade sin i Sverige bosatte biktfaders, Mathias’, död.
Ögonvittnen hafva utförligt skildrat tillkomsten af flere
bland hennes uppenbarelser. Vi hafva redan sett, huru hon
under sin kyrkoandakt rycktes bort i andanom. Men detta
kunde äfven ske, när hon var ute bland människor.
Birgitta är på väg till en af sina gårdar. Hon är till
häst, hennes biktfader och några andliga herrar äro i hennes
följe, efter rida hennes tjenare. I fulla drag njuter hon af
naturen, som omger henne, hennes ögon hvila beundrande
vid dess skönheter. Men tankarne ila långt bort till flydda
tider, till frånvarande vänner; hon tryckes af sorg öfver all
den synd, som vidlåder människorna, hon brinner af längtan
att kunna bringa någon hugsvalelse till de lidande. För att
samla sina tankar, lugna sina känslor, sjunker hon ned i
bönen; de yttre föremålen försvinna för hennes åsyn, hon
glömmer, hvar hon är, hvem hon är. Plötsligen blifva
an-letsdragen stela, hon släpper tyglarne, ögonen stirra själlöst
utåt rymden, och sinnena äro såsom döda. Likväl sofver
hon ej; det är en dvala, men ingen sömn; hon är vaken,
fullt lefvande, hennes hjärta slår häftigt, hon känner liksom
om det lefde något, därinom, en känsla, som hos henne var
starkare eller svagare, allt efter uppenbarelsens större eller
mindre omfattning. Hennes omgifning vågar på länge ej
tala, ej röra vid henne. Slutligen griper en af dem mod
till sig och fattar tag i hästens tyglar. Hon återkommer
till sig själf, klagande högt öfver att de himmelska synerna
voro borta. Nu känner hon endast trötthet och vanmakt.
Hon börjar tala om sin uppenbarelse, och när hon väl
kommit till resans mål, sätter hon sig genast ned och skrifver
det förunderliga hon hört och sett. Ibland var hon för matt
att själf nedskrifva det, som henne uppenbarats, och då lät
hon kalla sin biktfader och sin därtill särskildt utsedde
skrif-vare samt berättade för dem på svenska sin syn. Hon ta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
