Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos henne en känsla för det sköna, som man sällan finner
hos medeltidens författare. Hos dem drabbades ofta det sköna
af samma forkastelsedom som det syndiga, men för Birgitta
är det sköna, hvar helst det framträder, en uppenbarelse af
det gudomliga, och hon tröttnar ej att framhålla Guds och
Kristi skönhet.
Hvem finner ej det poetiska i dessa sierskans ord:
»Det finnes tårar, som likna det strömmande regnet,
när människan gråter öfver sin timliga nöd; andra likna
snön eller haglet, när människan gråter, icke af kärlek till
Gud, men med iskallt hjärta, af fruktan för helvetet. Hon
skulle då vara nöjd, om hon blott hade en fläck i himlen eller
på jorden, hvarest hon vore fri från all pina och kunde evigt
lefva efter sin lust. Men de tårar, som draga själen till
himlen och himlen till själen, likna daggen, som faller på
rosenblad. När människan tänker på Herrans kärlek och på
Hans hårda, svåra pina, då fylles ögat med tårar, hvilka
lägga sig om själen som daggdropparne om blomstren och
göra dem fruktbara och stänga Gud in i dem.»
Eller det träffande i denna bild:
»En moder hade en son. Han var född i en mörk stuga
och kände ingenting annat till än mörkret och sin moders
mjölk. Modern sade till honom: ’Gå ut, mitt barn, af den
mörka stugan, så skall du få en mjukare säng och bättre
kost och hus, men stannar du här, så skola ormar och ödlor
födas i mörkret och i den smuts vi lefva uti, och du skall
af dem blifva biten och stucken’. Barnet trodde henne och
gjorde, som hon sade. Hade hon däremot lofvat honom större
ting, många tjenare, ett slott af elfenben, präktiga hästar
och andra dyrbarheter, då skulle han inte hafva trott henne;
ty han kände inte till något annat af världen än sin mörka
stuga. Så lofvar Gud oss stundom en ringa ting, men menar
dock därmed det allra högsta.»
Huru tydligt äro ej efterföljande bilder hemtade ur
hennes egen erfarenhet!
»Glöm icke i dina frestelser», skrifver hon, »huru Gud
handlar med oss såsom tvätterskan. Hon lägger de
smutsiga kläderna i ån, så att allt rinnande vatten skall skölja
dem rena, och dock har hon ständigt ett vaket öga på
böljan, så att den ej rifver bort kläderna. Så gör Gud med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
