Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Birgitta begaf» sig på den långa färden år 1349
efter att först hafva sålt större delen af sina gårdar.
Hennes son Birger följde henne, dessutom skriftefadern Peter
från Alvastra, magister Peter och några andra fromma män
och qvinnor. Just detta år grep djupare än vanligt längtan
till Rom mångens sinne, ty 1350 var ett jubelår. Syndernas
förlåtelse skulle då utdelas åt de pilgrimer, som väntades till
Rom från världens alla kanter. Dessutom hade äfven till
Sverige kommit rykten om en annalkande farsot, som spred
död och fasa, hvar helst den visade sig. Fruktan för pesten
dref tusenden till kyrkorna, till de heligas grafvar. Inga
böner kunde dock hålla härjaren fj ärran. Den svarta döden
hade börjat sitt segertåg genom vår världsdel, och hans
makt skulle ej brytas ens mot Nordens isar.
Hvar helst de vallfärdande drogo fram, mötte dem lidande,
sjukdom och död. Kloster och hospital voro öfverfyllda,
obegrafna lik lågo på alla gator, osäkerheten på vägar och
stigar var större än någonsin, samfundsbanden syntes
upplösta, och människornas sämsta lidelser kommo i dagen på
samma gång som månget storartadt prof af själfuppoffring
och undergifvenhet.
Äfven nu mottogs Birgitta med vördnad och beundran,
hvart hon än kom. Länge ville hon ej dröja på någon ort,
ty hennes håg stod till den heliga staden, martyrernas stad.
Ju närmare hon kom målet, desto större skaror pilgrimer
mötte hon. I Rom voro alla härbergen öfverfyllda, och
pilgrimerna nödgades lägga sig på gator och torg; biktstolarne
stodo ej tomma hvarken natt eller dag, och ingen af de
stora kyrkliga processionerna egde rum, utan att människor
trampades eller klämdes ihjäl.
Pilgrimernas mängd och fromhet var en syn, som
fyllde Birgitta med fröjd, men den försvann inför den sorg,
den förtviflan, som intogo henne, då hon vandrade omkring i
staden. Förfallna kyrkor, vanhelgade reliker, munkar, som
hånade sakramenten, och nunnor, som drefvo öppen
skörlef-nad, sådana syner mötte öfverallt hennes blick. Och
kyrkans öfverhufvud, Kristi ställföreträdare, hvar fanns väl han?
Såsom den franske konungens vasall i Avignon lefde
Klemens VI i sus och dus, hängifvande sig åt ovärdiga
nöjen, oblygt säljande kyrkans ämbeten och själf hånande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
