Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någon tid efter sin återkomst till Rom tyckte hon sig
en dag åter höra Kristus, som nu förutsade henne hennes
pröfvotids snara slut, och några dagar senare, tidigt om
morgonen den 23 juli 1373, sedan hon noga iakttagit den
katolska kyrkans alla heliga bruk, insomnade hon lugnt
med orden: »Herre, tag min anda!»
Birgitta hade begärt att få hvila i sitt eget land, och
barnen beredde sig att följa hennes vilja. Först nedsattes
stoftet i Rom, och under sades ske invid detsamma. Själfva
den hastighet, hvarmed liket multnade, betraktades som ett
under, och redan i september kunde benen läggas i ett skrin
med välluktande örter, sedan likväl nunnorna i Panisperna
såsom heliga reliker behållit några benskärfvor.
Med sin dyrbara skatt lemnade Birger och Katarina
Rom i slutet af 1373. På alla orter mottogos resenärerna
med helig vördnad, mest dock i Sverige. Ryktet om det
beröm Birgitta vunnit utomlands hade gått före, och hvilken
svensk ville ej hedra den, som utlandet förut hyllat?
Birgittas jordiska qvarlefvor fördes från Danzig till
Söderköping och sedan land vägen öfver Linköping till Vadstena.
Hvar helst tåget drog fram med prester och munkar under
psalmsång och klockeklang samlades folk i beundrande
tillbedjan.
Den 5 juli 1374 vardt Birgittas skrin buret med stor ståt
in i Vadstena klosterkyrka. När Birger såg den hyllning, som
egnades hans moders minne, lär han hafva utbrustit: »Nu
kan jag åter resa mitt hufvud, medan jag förut måste stå
bedröfvad och med böjdt hufvud inför min herre, konung
Magnus, som hånade min moder.»
Och det rykte Birgitta vunnit, det växte år från år.
Hennes graf blef en berömd vallfärdsort, dit folk strömmade
under nära ett par århundraden, ej blott från Norden, utan
Irån hela Europa*.
* Under nya tiden hafva Birgittas reliker haft egna öden. Konung
Sigismund ville föra dem med till Polen, men de qvarlefvande nunnorna
i Vadstena gömde dem i förskräckelsen häröfver. När hertig Karl lf>99
besökte Vadstena lät han, för att afklippa allt vidare afguderi med dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
