Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katarina tog såsom sin lefnadsuppgift att skaffa sin
moder helgonglorian. Hon understöddes af många betydande
svenskar, hvilka ansågo detta såsom en fosterländsk
hederssak. Många svårigheter mötte genom bristen på penningar.
Katarina egde dock något af sin moders viljekraft. Hon
for ut till Rom, där hon sedan gammalt hade gynnare och
vänner, främst släkten Orsini. Birgitta sades hafva räddat
lifvet på en medlem af denna släkt, hvilket räknades bland
hennes underverk. Andra vittnesbörd om hennes helighet
anskaffades, och när Katarina 1381 lemnade Italien, ansåg
hon sig stå nära målet. Hon dog likväl kort efteråt, och
det dröjde flere år, innan alla svårigheter i denna sak voro
öfvervunna.
Lördagen den 7 okt. 1391 var det stora kapellet i
Vatikanen präktigt smyckadt, golfvet var strödt med välluktande
örter, väggarne prydda med gyllenduk, och från alla håll
utsände jättelika vaxljus strålande ljusknippen. Påfven visade
sig i sin grannaste skrud, läste själf mässan och talade öfver
texten: »Jag skall visserligen välsigna hans enka, och öfver
henne vill min heliggörelse blomstra fram». För första gången
rörde sig processionen under orden: »ora pro nobis, sancta
Brigitta». På natten var Peterskyrkan illuminerad både innan
och utan, och påföljande dag lästes mässan till Birgittas ära.
Sittande på sin tron, omgifven af kardinaler, prester och
sin lifvakt, mottog påfven de offer, hvilka helgonets
prokuratorer medförde, såsom vax, bröd, malvasiervin, korgar med
dufvor, allt prydt med Birgittas vapen, de svarta örnvingarne.
Efter mässan tågade påfven till loggian utanför kyrkan, där
han i den gyllene boken i allas åsyn nedskref Birgittas
namn bland änglars och helgons.
Målet var vunnet. Norden hade ett af hela kristen-
befalla, att de skulle begrafvas »på ett hederligt, men lönligt ställe».
Antagligen verkställdes detta, men icke desto mindre förevisade kyrkvaktaren
för drottning Kristina 1645 helgonets reliker(?!), och en katolik i hennes
följe, Antoine de Beaulieu beslöt ur kättarnes händer stjäla dessa dyrbara
skatter. Öfver sin stöld förfärad, sökte han skydd hos d. v. franske
mi-nistenj i Sverige, de la Tuillerie, som skickade relikerna till sin
sockenkyrka Courson i Normandie. Där förvaras de ännu, efter att hafva varit
utsatta för åtskilliga äfven tyr under franska revolutionen, och äro ett
föremål för befolkningens vidskepliga vördnad. De reliker, som förevisas i
Vadstena, äro säkerligen ej helgonets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
