Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänner. I Kalmar, näst Stockholm det viktigaste fästet,
fördes befålet af Anna Bjelke *, enka efter Johan Månsson Natt
och Dag. Dennas beslutsamhet och mod kunde ej vara
annat än en kraftig väckelse för Kristina Gyllenstierna. På
Stockholms bor^erskap kunde fru Kristina lita. Det räknade
många ifriga anhängare af det nationella partiet, dock
egentligen endast bland de svenske borgarne, som hade i
godt minne, att gamle herr Sten efter slaget vid Brunkeberg
befriat det svenska borgerskapet från tyskarnes öfvervälde.
Men hade hon vänner, så hade hon också fiender.
Mången af Sveriges adel och presterskap torde ej utan en viss
hemlig tillfredsställelse hafva förnummit herr Stens död. De
trodde på det danska konungadömets förträfflighet, och de
hade i Sten Sture sett den egentlige motståndaren till detta
konungadöme. Nu hoppades de på fred och förlikning.
Riksrådet samlades också i Upsala redan i mars 1520.
Dit kommo också många, som förut stått på Sturarnes sida,
men som nu ansågo frihetens sak förlorad. Det rådde
likväl stor meningsskiljaktighet mellan rikets herrar. Somliga
ansågo, att man borde fortsätta striden och välja ny
höfvits-man, somliga, att man borde strida för Sten Svantessons söner,
men därtill sade andra bestämdt nej. Det söndersplittrade
landet behöfde en herre, och därtill vore ingen bättre än
den en gång af rådet utsedde danske konungen. Och vid
detta beslut stannade man. Bud afgick genast till
Stockholm att bedja fru Kristina och de därvarande riksråden
taga del i Upsalaförhandlingarne, men med förvåning fann
man, att de voro fullt beslutna fortsätta striden för
landets frihet.
Rådet i Upsala ville dock än en gång söka vinna för
sin mening fru Kristina. För att gifva eftertryck åt
förslaget sändes 3000 danskar från Upsala mot Stockholm. De
stannade vid Spånga kyrka, och Olaus Petri och mäster
Sledorm sändes till hufvudstaden med riksrådets
framställning. De kommo till Norrmalm och ville in i staden, men
vindbron var redan uppdragen. Då påträffade de en af stadens
rådmän, och denne lofvade att gå och tala med fru Kristina
* Det var, som bekant, hon som först mottog Gustaf Vasa. Hon
dog redan 1520, och några upplysningar om henne utöfver de allmänt
kända har förf. ej lyckats erhålla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
