Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Sture själf skulle kunna föra vapen mot sin ätts fiende.
Konung Kristian torde väl ej heller utan misstroende mottagit
förlikningen med Sten Stures enka, och han ville på inga
vilkor bo på slottet, utan slog sig ned i staden hos en tysk
borgare. Efter att hafva vidtagit nödiga förordningar till sitt
eröfrade rikes skydd afreste Kristian den 15 september till
Köpenhamn.
I november var konungen åter. Då skulle riksdag hållas
och kröning firas. Konungen uppträdde med stor prakt, och
i hans följe funnos många förnäma främlingar, till och med
ett kejserligt sändebud, som skulle till Kristian öfverlemna
det gyllene skinnets orden.
Festligheter och främlingar hade äfven på dåtidens
svenskar en egen dragningskraft, och adeln samlades talrikt i
staden, som man på bästa sätt sökte upphjälpa efter den
utståndna belägringens vedervärdigheter. Konungens
uppförande borde ingjutit misstankar hos svenskarne och gjort
dem böjda snarare för att hålla sig fjärran från hofvet än
för att deltaga i dess fester. Han omgaf sig nämligen
uteslutande med danskar och gaf åt dem alla viktiga uppdrag.
När riksdagen hade trädt samman, var det en dansk, Jens
Beldenacke, som för svenskarne fick tolka den svenska lagen,
och dessa togo denna främmande tolkning till godo, huru
förödmjukande den än var. De lugna, fredsamma svenskarne
underkastade sig hvilka förödmjukelser som helst, blott de
kunde få lefva i stillhet och ro. Någon stark själf känsla
fanns tydligen ej hos de ledande männen. Då var den
kraftigare hos allmogen, som dock ej för ögonblicket kunde i
rådslagen göra sin vilja gällande.
Riksdagens förhandlingar berörde sannolikt föga fru
Kristina. Däremot hade hon troligtvis fullt upp att bestyra
med mottagandet af alla dessa fruar och herrar, som kommo
att öfvervara kröningen och af hvilka många togo sin bostad
på själfva slottet.
Vid kröningen torde hon ej spelat någon framstående
roll, ty alla svenskar höllos på afstånd, och sorgeåret efter
hennes make var ej ännu tilländalupet. Alldeles hålla sig
undan kunde hon dock ej, ty det skulle hafva inneburit en
rubbning i den forsoningspolitik, som hon beträdt vid
Stockholms dagtingan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
