Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att hustrun på det sätt, som här skedde, ikläddes ansvar
for mannens handling, innebar ur juridisk synpunkt
någonting högst oformligt. Den som saknade politiska rättigheter
kan ej anses hafva vare sig politisk skyldighet eller politiskt ,
ansvar. Tydligt berodde anklagelsen därpå, att Kristina
Gyllenstierna hade uppträdt såsom Stockholms försvarare och
sina barns »målsman». Hennes uppträdande hade ställt henne
utom det vanligas krets.
Man måttade äfven åt hennes mor, fru Sigrid Baner,
hvarigenom äfven hon ställdes till ansvar för sin aflidne
svärsons handlingssätt. Antagligen var äfven denna fru,
Gustaf Vasas mormoder, en ovanlig qvinna, som hade uppträdt
med full myndighet efter sin makes död och inblandats i
1517 års tilldragelser, ehuru ingenting därom är bekant.
Kristina Gyllenstierna synes förr än någon annan hemtat
sig från den allmänna förvirring, som framkallades af Trolles
anklagelse. Hon grep till ordet och yttrade det enda, som
i detta nu kunde yttras. Hon hänvisade på att Trolle blifvit
dömd af Sveriges samlade ständer. För denna dom kunde
ingen ställas till ansvar utom Sveriges hela folk. Tillspord,
huru hon kunde bevisa detta, framlemnade hon riksmötets
beslut i Stockholm af den 23 november 1517 om Trolles
af-sättning och Stäkets nedbrytande.
Det har påståtts, att Kristina Gyllenstierna genom denna
handling gaf sina fiender ett vapen i händerna, men inte
kunde hon väl inför den framkastade beskyllningen hänvisa
till konungens förut afgifna löften att lemna denna sak
orörd, när han redan brutit sitt ord genom att tillåta Trolle
framträda med sina anklagelser; inte kunde hon heller
förneka, att detta beslut fattats. Det var då bättre att
framhålla, hurusom de anklagade voro solidariska med hela
folket, och att när straffet ej kunde nå alla, borde det ej
heller rättvisligen drabba några få. Detta var ärligt och
manligt handladt. Undanflykter och böner voro under en Kristina
Gyllenstiernas värdighet.
Att Kristian ej behöfde det sagda dokumentet för att få
veta namnen på dem, som undertecknat beslutet, är lika
säkert, som att han ej sedan i sina blodsdomar följde dessa
underskrifter, utan förfor med den största godtycklighet. Af
de 11 riksråd, som beseglat detta dokument, blefvo endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
