Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Sture, återkommit till Sverige och af sin moder sandts
till Berendt von Mehlen i Kalmar, på hvars trohet konung
Gustaf med skäl kan tvifla. Biskop Brask skrifver till
honom och ber honom söka att försona sig med fru Kristina
och på allt sätt vinna henne och hennes parti.
Den 15 februari 1525 skrifver konungen själf härom till
Måns Bryntesson Lilliehöök. Han säger, att »här äro många .
onda stämplare ibland den menige man, som gärna såge
vårt argesta och med lif och makt sig vinnlägga om vår
skada och vårt förderf, dem som vi aldrig hade därtill
betrott, besynnerligen att fru Kirstin och hennes parti och
tillhängare, som med sådana onda stämplingar och
förräderi vilja belöna de goda gärningar, som vi dem och
menige Sveriges inbyggare bevist hafva».
Gustaf Vasa besvor genom sin klokhet den annalkande
storm, som hotade att upprycka hans nyss grundade välde.
Lyckan var honom också bevågen. Som bekant hade Sören
Norby vid södra gränsen ingen framgång, von Mehlen
kunde följaktligen intet uträtta i Kalmar, allmogen lugnades
med skrifvelser, och de båda uppviglarne Peder Jakobsson,
äfven kallad Sunnanväder, och hans medhjälpare, Mäster
Knut, blefvo ertappade och exemplariter bestraffade.
Med Kristina Gyllenstierna har konungen antagligen
träffat en förlikning, och denna synes hafva varit så
fullständig, att hon ifrån den dagen blef hans trogna undersåte.
Om denna förlikning är ingenting närmare bekant. Mången
har därföre också betviflat, att Kristina Gyllenstierna hade
någon del i sammansvärjningen mot Gustaf Vasa af 1525 och
anser, att de sammansvurne endast begagnat sig af hennes
namn. Omfånget af hennes delaktighet är visserligen
omöjligt bestämma, men alldeles frikänna henne synes ej vara
förenligt med de uppgifter om detta års tilldragelser, som
bevarats till vår tid. Åtminstone kunde hon ej vara
omedveten om stämplingens befintlighet. Det skulle hos henne
förutsätta en politisk slöhet, som illa stämmer med hvad
man vet om hennes tidigare och senare uppträdande.
Och knappast kan ett hårdt tadel drabba hennes minne
för att hon ej genast inför konungen blottade, hvad hon
kunde veta om dessa intriger. Om hon också ej kände
ärelystnadens och hersklystnadens retelser för egen del, så måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
