Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en af arfvingarne var en sådan rikshushållare som Gustaf
Vasa. Men allt aflopp i god sämja. Gustaf Vasa begärde
upplysningar om mormoderns arf efter fru Kristinas bröder,
allt i de höfligaste ordalag. »Vi äre den», skrifver han, »som
. alltid vilja mycket hellre förbättra Eder del, den I ären rätter
uti, än förminska». Fru Kristina sände honom en afskrift af
mormoderns testamente, hvilken denne sände åter, bedjande
henne draga försorg om delningen och helsande från systern,
som bad sin moster visa sig så mån om sin systerdotters
barns rätt, som man kunde vänta sig af hennes billighet.
Konungen gaf henne tillika i uppdrag att sköta om
Vängarn och »stå for gården», hvars lägenhet hon bäst kände
till. Han gaf henne till och med helt frikostigt sin del af
boskapen och äfven de tolf oxar och den lax, som gamla
fru Sigrid köpt kort före sin död. Det var ej ofta kung
Gösta visade en slik frikostighet, men »vi akte icke räkna
så noga med Eder», skref han henne till.
Skiftesbrefvet, utfärdadt på Lindholmen den 6 augusti,
är försedt med en märklig inledning af politiskt innehåll, i
det att Kristina och hennes man formligen lofva erkänna
konung Gustafs rätt till Sveriges rike, som han befriat från
»det stora eländet och Kristian Tyranns våld».
Denna inledning liksom konungens stora tillmötesgående
vid arfskiftet hade sina lätt förklarliga orsaker i de märkliga
tildragelser, som hade timat under året 1527. Missnöje
her-skade rundt om i landet, och dalamännen voro sedan på
våren 1527 i fullt uppror, därtill lockade, såsom de trodde, af
unge herr Nils, fru Kristinas son. »Daljunkaren» var dock
som bekant endast en bedragare, som begagnade sig till
egen fördel af det alltid folkkära Sturenamnet. Den
verklige Nils Sture dog tidigt på sommaren nämnda år.
Fru Kristina hade efter 1525 års tilldragelser sändt
honom till Gustaf Vasas hof för att af denne stränge herre
uppfostras till en duglig man och trogen undersåte. Men
ynglingens uppfattning hade redan fått en riktning, som ej
likade sig väl i hoftjensten hos den herre, som tagit riket
efter Sturarne. Gustaf Vasa rådde modern att sända honom
till Tyskland, och när hon väl bestämt ort och ställe, skulle
han skrifva anbefallningsbref. Då hon dröjde att fatta sitt
beslut, skref konungen den 2 april 1527 till fru Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
