Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande: »Vi sände Eder son Nils till Eder efter hans egen
begäran, väl märkandes, att han ganska föga kan formera
sig i tukt och goda seder hos oss, där han ganska ringa
vill akta sin tjenst och har platt ingen vilja eller kärlek
att vara vid handen, där vi äro, utan hellre undviker och
drager sig från oss, huru han det bekomma kan, ändock det
är oss emot, och vi därföre honom straffat hafva med ord
och skälig aga. Synes för den skull rådligt vara, att I på
någon tid sen honom före på ett annat ställe, där han kan
yttermera förbättra sig, icke fördrifvandes tiden så onyttigt».
Ej långt efteråt synes ynglingen dött i Upsala — säkerligen
Sveriges rike till stor hugnad.
Fru Kristina måste på konungens begäran skrifva ett öppet
bref till såväl daljunkaren som hans anhang. Hon sporde i
brefvet, om han bekände henne för sin moder, alldenstund
han sade, att herr Sten vore hans fader, och om han detta
ville påstå, så vore det icke af nöden att bevisa, det sådant
vore en uppenbar lögn, ty hon hade icke förgätit, huru
många barn Gud henne gifvit hade med hennes salige herre,
herr Sten. Därefter nämner hon alla sina barn vid namn,
säger, att hon sett sin förste son död i Upsala och att hon
väl visste, hvarest den andra var, »men dig», fortsätter hon
vidare, »dig känner jag slätt intet vid. Ditt eget samvete
skall vittna, att du ljuger inför Gud och människor».
Fru Kristinas bref lästes högt upp för de samlade
dal-karlarne. Desse vände sig genast till daljunkaren, som i
hastigheten ej fann ett bättre svar, än att fru Kristina ej ville
kännas vid honom, enär han hade varit född före hennes
bröllop. Men de förståndige bland dalallmogen togo illa
upp dessa ord och menade, »att det var den ädla fru allt
för nära sagdt». Daljunkaren flydde till Norge, men, som
bekant, var det ej förr än på hösten 1528, som det
oväsen-det var fullt stilladt, hvilket denne bedragare kommit åstad.
Fru Kristina fick skrifva ännu ett bref för att afslöja
honom, detta till Rostock, dit bedragaren tagit sin tillflykt.
Anhängare hade han här och hvar i landet, då ingen lögn
är så orimlig, att den ej finner troende, och mången menade,
att fru Kristina mot sitt bättre vetande af konungen tvungits
skrifva dessa bref.
Den beryktade riksdagen i Vesterås hade ökat missnöjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
