Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne. Konungen höll dock detta rykte för »löst snack»,
och så torde det väl hafva varit.
Detta bref är det sista minne af Kristinas uppträdande i
det offentliga lifvet. I de följande årens händelser och i
Dackeupproret spelar ej Sturenamnet någon roll, och att
Kristina Gyllenstiema af egen drift skulle blandat sig i
politiken, därtill finnes, såsom af det föregående tydligen synes,
ingen anledning. Hon kunde handla, när så fordrades, det
hade hon visat; hon kunde också draga sig tillbaka, när
hon ansåg detta vara sin plikt.
Sina söner uppfostrade hon till# trogna anhängare af
Vasahuset. Det visade Svante Sture genom sitt lif och
— genom sin död. Sturarne ej blott miste riket for
Vasa-ätten — den kräfde ock deras blod.
I sitt andra gifte hade Kristina Gyllenstierna blott ett
barn, sonen Gustaf, som föddes 1531. För honom, för sin
make och för de många ekonomiska omsorger, som tillhörde
en den tidens husmoder, lefde denna dugande qvinna de
återstående åren af sin lefnad.
Tullgarn, Hörningsholm, Gäddeholm, Vängarn,
Lindholmen och Ulfåsa äro bland de gårdar, där fru Kristina
brukade vistas. Hennes make synes varit en driftig
affärsman, som äfven hade skepp och dref handel. Gustaf Vasa
visade honom sitt förtroende. Ar 1530 blef han höfvitsman
på Nyköpings slott och 1540 regementsråd. Under den s. k.
Grefvefejden 1533 lade Gustaf Vasa förtroendefullt i hans
händer ledningen af försvaret af landets vestra gräns. Det
syntes, att han satte stor lit till honom, och han varnar de
andra riksråden att icke »skjuta allt yerket in på honom,
liksom hela regementet hunge honom allena uppå».
Ar 1556 skildes han hädan, och’ tre år senare följdes
han af fru Kristina, som dog helga tre kungars dag år 1559
på Hörningsholms slott. Hon fick sin graf i Trosa kyrka.
Tiden har farit oblidt fram öfver de minnen, som kunde
finnas efter henne. Hörningsholms slott brändes af
rys-sarne 1720, och Trosa gamla kyrka brann 1773.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
