Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommen till hofvet. Annorledes var det med de
förfrågningar till råd och ständer, som framkommo under åren 1565
och 1566.
När Karin märkte, huru konungen mer och mer drogs
från andra till henne, huru hon i hans svåra stunder bättre
än någon annan kunde lugna och glädja honom, och när
hon dessutom ej kunde vara okunnig om hans tankar och
planer att gifta sig nedom sitt stånd, så var det en naturlig
tanke hos henne att söka förvärfva lagens helgd och fasthet
åt deras förbindelse. Hon kunde äfven sträcka sina tankar
än längre, hon kunde hoppas att få bära den kungliga
kronan. Dessa önskningar blefvo naturligtvis än lifligare,
sedan hon den 15 nov. 1566 på Svartsjö nedkommit med en
dotter, som döptes till namnet Sigrid. Konungens
vankelmod kastade henne likväl ständigt mellan ljusa
förhoppningar och mörk oro. Hans själstillstånd måste ingifva henne
allvarliga farhågor. Det skulle ej väcka vår undran, om
dessa varit så stora, att hon lika mycket frpktade att varda
hans gemål, som hon sträfvade därefter.
Törhända kan man i en sådan fruktan och ej blott i
hennes af naturen milda väsen söka en anledning, hvarför
hon var så fullständigt passiv i denna för henne så viktiga
angelägenhet. Hon var ej blott passiv, hon till och med
visade sig hjälpa, så vidt hon kunde, de höga herrarne,
som voro motståndare till hennes giftermål. För konungens
och Göran Perssons utbrott af hat och raseri mot dem
ryggade hon förskräckt tillbaka.
Den undergifna kärlekens makt är visserligen stor, men
den har dock sin begränsning. Under den storm af hat,
misstankar och hämndlystnad, som fyllde Eriks förvirrade
sinne, kunde Karins svaga stämma endast sällan höras.
Allt ifrån hösten 1566 är konungens tankegång ofta
oklar, och han är mer oförmögen än förr till ett planmässigt
handlingssätt. Efter att hafva dömt den unge Nils Sture till
ett lika skymfligt som orättvist straff för förräderi sänder
konungen honom till Lothringen för att fria till prinsessan
Renata. Utan att invänta svar på denna beskickning
affor-drar han i jan. 1567 Svante Sture och Sten Leijonhufvud
ett högtidligt löfte att akta och ära såsom Sveriges
drottning den qvinna konungen ärnar äkta, antingen hon vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
