Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hertig Karl satte också på sin gemål ett högt värde,
äfven om han ej för henne hyste den ungdomligt svärmiska
tillgifvenhet, som han egnat den milda Maria af Pfalz.
Gustaf Adolf beundrade sin moder, gaf henne stora
för-läningar och sörjde henne djupt, och det finnes intet
bindande skäl, hvarföre vi ej skola instämma i Axel
Oxenstiernas omdöme om den myndiga drottningen, att »hon var hög
och ädel till mod och sinne, utom att hon till kroppen var
däjelig och väl växt».
Att en så kraftig natur som Kristina skulle utöfva ett
ej obetydligt inflytande på sin styfdotters utveckling är
naturligt. Denna hade af sin moder ärft ett känsligt,
kärleksfullt väsen, men hon hade också fått i arf många drag af
Vasaätten. Hon var liflig i sina tycken, kraftig i sin vilja
och vaken i sin intelligens. Det var en qvinna, mäktig af
en rik utveckling, rikare måhända än den, som kom henne
till del under inflytande af så häftiga, hersklystna, viljestarka
lynnen som Karl IX:s och Kristinas af Holstein.
Å andra sidan kan ej nekas, att drottning Kristina var
den, som kunde lugna en ung flickas öfverspända, svallande
känslor och dämpa en liflighet och en kraft, hvilka voro
öfverflödsegenskaper for en qvinna, om hon ej var drottning.
Resultatet af hennes uppfostran blef, så mycket är tydligt,
den harmoni af känsla och förstånd, af fasthet och
qvin-lig takt och mjukhet, som utmärker Katarinas karaktär.
Kristina ställde dessutom stora fordringar på sin styfdotters
flit, ordning och sparsamhet. Hon väckte genom sitt
exempel hennes sinne för det yttre lifvets företeelser, för politik
och fosterland.
Den närmaste vården om Katarinas uppfostran hade
likväl ej hennes styfmor, utan den var anförtrodd åt fru
Heldin von Diffenau, en tysk dam med god bildning och
som varit gift med en utländsk officer i svensk tjenst. Ett
framstående drag hos fru Heldin var hennes djupa religiositet,
och det är antagligt, att hon snarare än den mera kalla och
inbundna Kristina hos den unga prinsessan utvecklade
religiösa anlag, nedärfda från den fromma Maria af Pfalz.
Vid en ytlig läsning af 1600-talets brefvexlingar och
anteckningar kan tidehvarfvets religiositet lätt förefalla mycket
djupare, än hvad den i själfva verket ofta var. Tidehvarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
