Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oberättigade klagomål. Katarina vågade ej ens köpa russin,
när förrådet tagit slut, eller linne af ett förbiseglande lybskt
fartyg eller ett par alnar sammet, då den kostade 16 i stället
för 14 daler, utan fann rådligast, att hennes herre och man
själf ackorderade med handlanden.
Då Johan Kasimir var frånvarande, var det ganska svårt
för Katarina att veta, huru hon skulle sköta allt sin gemål
till nöjes. Hon fick då sällan del, såsom andra dugliga fruar
den tiden plägade få, af hvad som på gården skulle
förrättas. Inte visste hon, hur hög Johan Kasimir ville ha sin
nya bro, inte heller kunde hon sälja höet till Louis de Geer,
då hon inte fått veta priset, som pfalzgrefven önskade
bekomma, andra olägenheter att förtiga.
Johan Kasimir lät sig i dessa fall ledas dels af sitt
de-spotiska lynne dels af sparsamhet, ty Katarina var ej
sparsam, men ej af det skäl att hans hustru var opraktisk eller
oduglig. Katarina visade sig nämligen ha både erfarenhet i
landthushållning och klok omtanke vid skötande af de gods hon
fått af sin bror för egen, mera själfständig verksamhet. Hon
införskref holländska och tyska kor till ladugården, ordnade
dess skötsel, tog vård om trädgården och lät plantera
fruktträd. För införande af ett mera ordnadt fiskeri i Slätbaken
hyste hon mycket intresse. Hon hade äfven en fin
hönsgård, hvilken hon egnade stor omtanke, ty Katarina var en
varm djurvän, hon älskade sin lilla »murre» och sin
papegoja, och när kreaturen fingo svälta under nödåren, plågade
det henne, nästan som om hon varit medlem af en 19:de
århundradets djurskyddsförening.
Katarina är ingen småaktigt hersklysten natur. Hon
ansåg det vara sin plikt att underordna sig sin make, hon
medgaf, att allt hennes var hans, hennes grannlagenhet i
detta fall är beundransvärd. Hon beklagar sig aldrig, hon
endast påvisar ibland, att hans förfaringssätt emot henne
har sina olägenheter. Det hade särskildt en olägenhet, som
hon i flere bref ganska skarpt uttalar: hon har svårt att
uppehålla respekten bland sina tjenare, då dessa ibland
bättre än själfva matmodern kände sin herres vilja.
Pfalzgrefven förde efter sina vilkor ingen stor stat, men
icke desto mindre fanns det efter vår tids förhållanden en
ganska talrik hof- och tjenstepersonal på Stegeborg, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
