Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son Karl XI, öfvergaf emellertid ej gärna de personer, hvilka
en gång fått hans förtroende, äfven när han öfverbevisades
om att de ej i allo voro så förträffliga, som han i början
ansett. Katarina fick således finna sig i att Hans Kasper
var qvar i tjensten, ehuru han tyckes förlorat något af sitt
inflytande. Johan Kasimir* kunde ej undvara honom, och
ett skäl hade han onekligen för att öfverse med åtskilliga
hans brister: Hans Kasper fuskade ej så obetydligt i
fält-skärsyrket.
I andra grenar af läkareyrket hade han på Stegeborg
flere qvinliga medtäflare, däribland fru Katarina själf, hvilken
lät om höstarne insamla läkedomsörter, hade skrifna recepter
i mängd och understundom ordinerade för både djur och
människor. En hennes hofjungfru, »jungfru Margret
Kling-spor», var dock än skickligare. Hon kallades »Östergötlands
doktorinna», och till henne kommo sjuka från när och fjärran.
Men det var ej blott folkets lättsinne, som förorsakade
Katarina oro, det var äfven tjufveri och oordningar af andra
slag. Ingen godhet tycktes hjälpa, och man visste
sannerligen ibland ej på hvem man vågade lita. Skickade man
några åmar vin på ett fartyg, så blandades det ut med
vatten; inqvarterades knektar på gården, så mutade desse folket
att taga af herrskapets säd mer än de hade rätt till, och
om man inte själf förde räkning och såg efter kalfvarne,
kunde man vara viss om att de undansnillades, m. fl. dylika
tjufknep. När man läser om all denna oärlighet, är man
frestad tro det Katarina öfverdrifver, då hon såsom Vasarne
i allmänhet var misstänksam. A andra sidan är denna
klagan öfver oärlighet från de underhafvandes sida ganska
allmän i enskilda meddelanden från 1600-talet, så att Katarinas
bref bilda härutinnan intet undantag. Katarina borde likväl,
synes det, skördat någon tack för all den omvårdnad och
kärlek hon visade de fattiga. Säkerligen kom den också på
hennes del; det framgår af hofmästarinnans, gamla fru
Heldins bref till henne. Katarina säger också ofta, att aldrig
räcka ens penningar så bra till, som då man sträfvar efter
att tänka på andra. Men är det ej så, att det onda låter
alltid mera höra af sig än det goda? Den förnöjsamme, den
tacksamme, den ärlige, honom talar ingen om, under det att
de otacksamme och oförnöjde, tjufvar och skälmar, de blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
