Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detv och hennes gamla hofmästarinna, fru Heldin, nödgades
bedja henne éj använda det mot den lilla Maria Euphrosyne,
som vore allt för melankolisk för att tåla riset.
Olikheter finnas mellan då och nu, men detta oaktadt
skall hvarje moder i de drag från barnavärlden, som
Katarina tecknar, känna igen det unga släkte, som nu växer
upp. Barnasinnet har en möjlighet till utveckling, som är
ganska lika det ena och det andra århundradet. Och
modershjärtats känslor, äfven de växla föga hos en sund och
naturlig männniska, hvars uppfostran ej alldeles förkonstlats.
Hvem känner ej igen drag sådana som dessa!
Katarina skrifver till sin make i anledning af Adolf
Johans döpelse, att hon önskar, det sonen skall få heta
»Adolf Johan efter konungen och Eders Kärlighet, ty de
båda namnen älskar jag framför alla andra, emedan jag
redan, Gudi lofvad, har Karl Gustaf >, och därefter tillägger
hon: »Jag kan ej underlåta att berätta Ers Kärlighet, att
Stinicke Madlen (den äldsta dottern) beklagar sig däröfver,
att man skulle sagt E. K., att hon skulle vara bedröfvad för
den broders skull, som hon nu fått. Hon har honom
ganska kär. Karl Gustaf har väl i början gråtit, men nu har
också han honom kär; men jungfru Anna Tepeln» (barnens
sköterska) »är orsaken till bedröfvelsen, ty hon har gråtit
och är, om man rätt betänker det, en stor toka.»
Huru stor var ej glädjen åt de första stegen, de första
orden, som dessa små människovarelser framstapplade! Snart
få de äldsta, barnen försöka skrifva till fadern, och han
sänder dem små bref tillbaka. »Stinicke» är öfverförtjust att
få bref med egen utanskrift, men Karl Gustaf brister i gråt
för att fadern kallar honom bara »Junker Karl», utan alla
andra titlar. Redan i barnet doldes den ärelystne eröfraren!
Sådan fröjd det var, då barnen på nyåret fingo sina
små presenter. Det behöfdes inga stora gåfvor. Små
broderade band med bibelspråk eller andra tänkespråk, nålar,
tråd eller några nya kläder. Härmed undfägnades i
allmänhet Karl Gustaf, som hade en mycket tidigt utpräglad håg
för granna kläder — en håg, som han bibehöll hela sin
lifstid, hvarom hvar och en, som gjort ett besök i
lifrust-kammaren i Stockholm, kan öfvertyga sig. Katarina sökte
dock i detta fall inskärpa sparsamhet hos sin gosse. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
