Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1631, följde hon med, såsom det tycktes, för att »visas».
I Stettin sammanträffade hon med hertig Wilhelm af Kurland,
en äldre man, som fattade behag för den sextonåriga, lifliga,
pratsamma prinsessan. Hon lärde dock ej långt efteråt känna
någon, som gjorde djupare intryck på hennes hjärta, hertig
Bernhard af Weimar, Gustaf Adolfs vapenbroder. Katarina
beundrar själf mycket denne furste, hon tror, »att Gud har
menat något stort med honom», han är för henne efter
Gustaf Adolfs död protestantismens hjälte, och hon döljer ej,
huru gärna hon vill hafva honom till svärson, hvarigenom
äfven dotterns innerliga önskan skulle uppfyllas. Den svenske
legaten i Osnabriick, Adler Salvius, rådfrågas och
underhandlingar pågå, men utan framgång.
Först där kärlek finnes, blir det verklig lycka, men
kärleken bör ej finnas ensam — sådan är Katarinas
äktenskapliga etik — ty den fördunstar så lätt, utan den enda
rätta grundvalen för äktenskapet är ömsesidig aktning.
Denna anser dock Katarina, bunden af sitt tidehvarfs
fördomar, ej möjlig, då man gifter sig nedom sitt stånd. Hon
ogillar följaktligen, att Kristina Magdalena skall gifta sig
inom Sveriges aristokrati. Både Gustaf Oxenstierna,
riks-drotsens son, och Karl Gustaf Wrangel omtalas såsom
hennes beundrare. Synbarligen tyckte man häfr i Sverige, att
en svensk ädling kunde vara ett bra parti för den fattiga
furstedottern, och Kristina Magdalena, som ej hade mycket
hopp att få sin hertig Bernhard, var inte ohågad för saken,
men Katarina förmanar henne gång på gång att ej »genom
ett henne ovärdigt giftermål skämma det gamla pfalziska
hus, hon tillhör».
Det var nu många år, sedan den unga Katarina hade
sin broders förtroende, då denne svärmade för Ebba Brahe.
Nu var hon själf i sin tur lika oblidkelig som själfva
enke-drottning Kristina en gång varit.
I allt som rörde barnens uppfostran egde ständig
samrådan rum emellan föräldrarne. Det synes dock, särskildt
under de senare åren, varit Katarina, som varit den
bestämmande, liksom hennes inflytande på barnen var det största.
Dessa voko en föreningslänk mellan makarne, men äfven
denna förutan synes äktenskapet hafva varit särdeles
lyckligt, oaktadt Katarina var äldre an Johan Kasimir, och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
