Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade, såsom nämndt är, vårdat Katarina i hennes ungdom,
följt med henne till Tyskland och sedan åter tillbaka till
Sverige. Katarinas barn älskade hon som om de varit hennes
egna. Hon var visserligen nu gammal och led af många
krämpor, så att Katarina fick plåstra om henne på bästa vis, skicka
henne rökt lax, som jämte friskt vatten var den enda föda
hennes klena mage tålde (!), men hon var ändå en skatt, en
bepröfvad vän, en from, älsklig gammal dam, som lemnade
ett oersättligt tomrum, då hon 1636 skildes hädan, efter att
åt pfalzgrefven hafva testamenterat en del af sin ej
obetydliga förmögenhet. En lika bepröfvad tjenarinna var fru Anna
Tepel, som äfven vid sin död begräts af hela familjen, ej
minst af den känslige Karl Gustaf, som alltid varit dessa
damers älskling.
Kristina, Gustaf Adolfs dotter, var endast fem år, då hon
kom under Katarinas vård. Två år hade dock ej förflutit,
innan till Sverige kom det bud, som spred en sorg lika stor
i slott som koja. På hvad sätt Katarina mottog
underrättelsen om sin broders död veta vi ej, men den måste djupt
hafva gripit henne. Huru, .ofta hade hon ej för hans skull
ängslats, haft onda drömmar, ej kunnat sofva af oro!
Midt under segerjublet, då hon måste tacka Gud, som gjort
den älskade brodern till ett underbart redskap i sin hand,
hade hon under orofyllda, genomvakade nätter känt
saknadens och orons ångest.
Till sorgen öfver Gustaf Adolfs bortgång kom den
stegrade ovissheten för hennes egna barns framtid. Gustaf
Adolf hade så ofta yttrat, att han skulle draga försorg om
systern och hennes barn, och på hans ord hade hon aldrig
tviflat. Men när han nu var borta fanns, egendomligt nog,
intet testamente, intet dokument, som tillförsäkrade dem
någon rätt i Sverige, förutom hennes morgongåfva. Skulle
hon enligt Norrköpings arfsförening hafva arfsrätt till kronan,
i fall Kristina aflede utan arfvingar, eller hade hon genom
sitt giftermål förspillt densamma?
Katarina var dock, såsom redan nämnts, till sitt
temperament sangvinisk, och hon synes hoppats, att allt skulle
reda sig till det bästa. Hennes djupa gudsfruktan gjorde
henne resignerad. Ej så pfalzgrefven. Han hemsökte den
nya styrelsen med fordringar och förfrågningar, han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
