Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det ej blott var till fönsterrutan hon anförtrodde sina
känslostämningar, från häftig förtviflan till stilla
resignation. Ebba Brahe hade ett stolt sinne, och den sårade
stolthetens galla gjorde den svikna kärlekens dryck hon
hade att dricka än bittrare. Såsom äldre var Ebba Brahe
svag för konungagunst och yttre utmärkelser, och troligen
fanns denna svaghet, om också mindre utvecklad, äfven hos
den unga flickan. Det var följaktligen för henne ej heller
likgiltigt, att de skingrades dessa ljusa drömmar om
drottningkronan, som i framtiden skulle smycka hennes lockar, dessa
drömmar om tronens glans och makt och ära.
Men liksom vårregnets flöden fort försvinna efter att
hafva luttrat jorden och skänkt den ökad lifskraft, så
torka också hastigt den sjuttonåriga flickans tårar, huru
ymnigt de än rinna. Dessa ungdomstårar plöja inga fåror
i kinderna och lemna inga plågsamma minnen, de hafva
blott stärkt karaktären och omdanat den outvecklade
ungmön till en mogen qvinna med ett varmare känslolif och ett
handlingskraftigare kynne. Så är det i dag, så var det på
Ebba Brahes tid.
Den sjuttonåriga flickans svärmiska kärlek till Gustaf
Adolf, hennes förtviflan, då denna känsla skulle ryckas bort,
hindrade henne ej att blifva en annans lyckliga och trofasta
maka.
På våren 1617, ett år efter sedan jungfru Ebba hade
nödgats uppgifva allt hopp att få Gustaf Adolf till gemål,
sammanträffade hon på Strömsholm, där hon vistades hos
enkedrottning Katarina Stenbock, med Jakob de la Gardie,
som, höljd af seger och ära, nyss återkommit till
fäderneslandet.
Jakob de la Gardie hade vid helt unga år dragit i falt,
och krigarlifvet hade i mycket stämplat hans väsen. Han
var därföre inte någon elegant hofman, och sin bildning hade
han fått mera ur erfarenhetens skola än ur böcker. Men
den skolan hade för honom varit ganska grundlig. Tack
vare sin faders, den tappre Pontus de la Gardies bedrifter,
kanske också genom sin släktskap med konungahuset — hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
