Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad han hade på sina gårdar var till största delen köpt af
honom själf och af hans maka.
Genom sin kärlek till allt hvad som var vackert kan
Ebba Brahe med skäl räknas bland dem, hvilka, liksom
hennes son Magnus Gabriel, bidragit till att i Nordens karga
jordmån inplantera konsten och konstslöjden, civilisationens
präktigaste blomster.
Konstsinnet är den vackra sidan af medaljen, den som
vi måste beundra, men dess afvigsida är, att Ebba Brahe
ofta köpte mer, än hon hade råd till, och därföre råkade
uti ekonomiskt trångmål — och detta oaktadt de stora
medel, som hon förfogade öfver, men det var ett fel,
hvar-öfver hennes barn hade större skäl att beklaga sig än hvad
eftervärlden har.
Det fordrades ej heller obetydliga förråd för att alla
de slott, som fältherrn och hans grefvinna hade i sin ego,
skulle blifva med tillbörlig ståt inredda, ty själfva slottens
storlek och antal voro onekligen den största lyxen, som de
bestodo sig, och detta gäller ej blott dem, utan i allmänhet
den svenska adeln under sextonhundratalet.
Låt vara att arbetslönerna voro små och
byggnads-materielen relativt billig, så nedlade likväl adelsmännen på
sina bostäder allt för stora summor, hvilka kunde bättre hafva
användts på landets uppodling. De många slott, som
lem-nades haltfärdiga eller som senare tider nödgats låta förfalla,
bevisa bäst att, om än denna byggnadsifver skaffat oss månget
vackert minnesmärke, utartade den likväl till en för landet
onaturlig lyx.
Ingen kan likväl undra på om fältherrn lät bygga
åt sig i Stockholm, ty då Ebba Brahe kom öfver dit från
Estland 1628, var det så ondt om goda bostäder, till följd
af 1625 års stora eldsvåda, att hon ej visste, hvar hon
skulle få tak öfver hufvudet. Det »de la Gardieska palatset»,
som sedan byggdes och låg, där nu Karl XII:s staty är
upprest, blef särdeles ståtligt och kallades allmänneligen »Makalös».
Mindre nödvändiga voro andra af de la Gardies
byggnadsföretag. Leckö, Ekholmen, Arnö och Sundholmen voro
sedan gammalt försedda med stora boningshus, af hvilka
några ytterligare utvidgades och förskönades, och på
Jakobs-dal, Runsa och Axholmen företogos nybyggnader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
