Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den sistnämnda gården, Ebba Brahes arfvegård, skall
hon själf hafva låtit bebygga. Slottet, som hade det vackraste
läge i Fläckebosjön i Vestmanland, var mycket präktigt. Af
detsamma återstår dock nu knappast grundmurarne. Så
skoningslöst har tiden farit fram öfver Ebba Brahes största
byggnadsföretag.
De svenske stormännen hade likväl långt ifrån alltid
alla gemaken i sina stora slott inredda, eller också var
inredningen ytterst enkel. De drogo med sig från den ena
landsändan till den andra väggbonader, stolar, silfver,
sängkläder och annat husgeråd. Jakob de la Gardie och Ebba
Brahe hade visserligen mera bohag och flere dyrbarheter än
många andra, men så hade de också flere slott. Afven de
måste därföre i början nöja sig med att hafva endast ett
par rum möblerade, och ibland voro till och med dessa
ganska ödsliga. Ebba Brahe lät dock småningom inreda
dem alla, ty huru enkelt det än blir, menade hon, så är det
alltid bättre än nakna murar.
Det berättas, att den franske ambassadören d’Avaux med
sitt följe 1635 besökte Jakob de la Gardie på Jakobsdal
(numera Ulriksdal, utanför Stockholm). Främlingarne
förvånade sig öfver att en så berömd och förnäm man kunde
bo så tarfligt med endast slätrappade väggar och träbänkar;
en parisisk minuthandlare skulle knappt vara nöjd därmed.
För att förklara denna stora enkelhet, som ingalunda annars
för honom var den vanliga, måste man påminna sig, att
de la Gardie vid denna tid nyss hade erhållit Jakobsdal,
att slottet ännu ej var färdigt, och att fältherrn troligen hade
rest dit ut för att få njuta af landtluften, men utan tanke
att taga emot främlingar. Att Ebba Brahe sedan skulle
gräma sig öfver att ej allt var så fint, som hon ville hafva
det, därom kan man vara förvissad. Vid en fest för samma
främlingar, som marsken ställde till i sitt hus i staden, funno
de också allt ordnadt på yppersta sätt, och när Ebba Brahe
några år senare skulle taga emot främlingar vid Jakobsdal,
lät hon sända dit ut en mängd saker, »ty det är mycket
väl», skrifver hön, »att de få se, att vi bo som folk också
här i landet».
Ehuru de sträfvade därefter, var det likväl ingalunda lätt
för Sveriges ädlingar att i bostadens lyx täfla med ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
