Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torde hon näppeligen hyst för ladugården och
mjölkkammaren, om hvilkas förkofran och tidsenliga förbättring de
förnäma damerna annars inlade så mycken förtjenst. Det
finnes åtminstone ej bland hennes efterlemnade papper många
föreskrifter om kreaturs inköpande och sändande från det
ena godset till det andra, om ystning, slakt o. d.
Sparsam omtanke och hushållsaktighet i småsaker var ej
det, som mest utmärkte Ebba Brahe, ehuruväl hon ej heller
saknade dessa egenskaper, men de drag, som skarpast
framträda hos henne, äro affärssinne, förmåga af initiativ,
vaksamhet, kraft och en utpräglad böjelse för det som är modernt,
och prydligt.
Det skulle vara af intresse att veta, om Ebba Brahe i
förhållande till sitt tjenstfolk och sina underhafvande var
en god husmoder eller icke, huruvida hon tänkte på dem
mera, än hvad hennes egen fördel kräfde. Det faller sig
emellertid ganska vanskligt att med stöd af efterlemnade
handlingar i detta fall uttala om henne vare sig beröm eller
klander. Katarina af Pfalz’ människovänliga sinne hade hon
inte. Det går en viss själfvisk ton genom Ebba Brahes bref,
och man spårar sällan deltagande för andras lidanden.
Detta gäller hennes likar och naturligtvis med då rådande
tänkesätt i än högre grad hennes underordnade. Hon var
dessutom häftig, befallande, hade stora fordringar på lifvet,
allt egenskaper, som ofta göra en husmoder föga omtyckt
af tjenstfolk och underhafvande. Det finnes också uttalanden
om att allmogen skulle hafva haft det svårt på de la
Gardies egendomar. Axel Oxenstiernas son, Erik Oxenstierna,
talade godt för fältherms bönder i Estland, men utan att det
ledde till något resultat, och vid de oroligheter bland
allmogen, som förekommo mot slutet af Kristinas regering, var
Ebba Brahe mycket förfärad, att folket på hennes gods
skulle göra uppror. »Jag rädes de mörda mig», skrifver
hon till sin son, »och ehuruväl jag ej fruktar döden, men på
det sättet vill jag inte gärna taga afsked af världen». Detta
tyder inte på något godt förhållande, men å andra sidan
hade Ebba Brahe flere sina tjenare i många år, och såväl
hon som marsken underhöllo fattiga och sjuka på sina gårdar.
Redan under de första åren af sitt äktenskap hade fru
Ebba varit sin make behjälplig vid vården af deras ekonomi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
