Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med sin rörliga inbillning förstorade Ebba Brahe de
faror, för hvilka hennes son var utsatt under sina resor, och
hon har för honom många oro uppfyllda stunder. Hennes
största hugnad är då ett porträtt, som Magnus Gabriel
skickat henne, »hvilket», skrifver hon, »för mig, det vete Gud,
är kärare än alla ädla stenar och mitt hjärta ofta hugnar,
men mina ögon mången tår kostar, förr än Gud mig den
hugnaden beskär, att jag får se dig igen.»
Då Magnus Gabriel på sin färd kom till Paris, fick hon
en ny oro. Skulle hennes son kunna motstå de frestelser,
som där skulle möta honom? Hon ger honom i anledning
häraf allvarliga, behj ärtan svärda förmaningar. Det rådde
intet hemlighetsmakeri mellan mor och son, hon talar med
honom helt öppet angående saker, som mödrarne annars så
ofta undvika, och hon gör det enkelt och med värdighet.
Huruvida Magnus Gabriels sällskap i Paris var
sedligt rent, lemna vi osagdt, men för visso var det förnämt. Hans
faders anseende och den förbindelse, som herskade mellan
Sverige och Frankrike, gjorde att enkedrottning Anna, den
allrådande kardinal Mazarin och med dem hela hofvet
visade honom all artighet. Ebba Brahe var härmed högeligen
belåten. Men hon ville inte, att sonen bara skulle taga emot
andras artigheter. Hon ville också så gärna själf vara
furstligt frikostig och förekommande, äfven när det inte var af
nöden. Därför sände hon ut en spegel med en vacker
bärn-stensram och ett »elfenbenskristibeläte», som sonen skulle
förära enkedrottningen och kardinalen. Hennes oro var stor,
att dessa dyrbarheter till äfventyrs skulle gå i kras eller
komma på villovägar, men allt syne3 hafva gått lyckligt.
Hvad enkedrottningen och kardinalen sade om presenterna
förmäler inte historien, men Ebba Brahe var högst lycklig
att gifva dem dessa gåfvor och var öfvertygad om »att de
där i landet ej sett ett så stort stycke bärnsten.»
I sina bref till Magnus Gabriel under hans utrikes resa
berör Ebba Brahe ofta en liten hjärteangelägenhet, som hon
kommit på spåren.
Maria Euphrosyne, dotter till pfalzgrefven Johan Kasimir
och hans gemål, Katarina, hade fattat en svärmisk
tillgif-venhet för Magnus Gabriels äldsta syster, Maria Sofia. Ebba
Brahe upptäckte likväl genast orsaken till den plötsliga vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
