Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapen: Maria Euphrosyne sökte systerns vänskap för
broderns skull. Detta var en böjelse att taga vara på. Visserligen
var Maria Euphrosyne inte rik, men hon var bättre än så,
hon hade varit den unga drottningens leksyster, och hon var
hennes köttsliga kusin. Det flöt kungligt blod i hennes
ådror, och Ebba Brahe hyste djup vördnad för kungligt blod.
Pfalzgrefven oroade sig för sina döttrars framtid och skullo
nog ej vara lika omedgörlig, som hans gemål i lifstiden hade
varit, vid fråga om ett giftermål mellan en pfalzisk prinsessa
och en svensk grefve.
Ebba Brahe upphör därföre ej att i sina bref till sonen
tala om Maria Euphrosyne. Hon berömmer henne i starka
ordalag, samt beder sonen söka besvara detta tycke och ej
fästa sig vid någon annan.
I sina efterlemnade anteckningar påstår prinsessan, att
det var Magnus Gabriel, som först fattat behag för hennes
person. Och hvarför skulle detta ej vara sanning? Den unge
mannen hade först visat henne uppmärksamhet — det
brukar vara första kapitlet i en gammal historia — och sedan
hade Maria Euphrosyne uppfattat denna flyktiga känsla
allvarsammare än menadt var. Hon hade likväl troligtvis tvungits
att glömma sitt ungdomstycke, om ej grefvinnan Ebba med
sin energi kommit till hennes bistånd. Drottning Kristina
ville i början ej höra talas om denna mesallians för sin kusin,
men ändrade sedan tanke, och Magnus Gabriel var ej svår
att vinna för en förbindelse, som i så många hänseenden
tilltalade honom. Efter hans hemkomst till Sverige, 1644, ingicks
deras högtidliga trolofning.
För Magnus Gabriels framtid behöfde ej Ebba Brahe
oroa sig. Den unga drottningen blef snart lika svag för den
vackre och älskvärde grefven, som hans moder var. Hon
öfverhopade honom med ynnestbevis af alla slag, och intet
uppdrag syntes henne för svårt eller för viktigt att
anförtros i hans oerfarna händer.
Sålunda sändes han redan 1646 på en ambassad till
Paris. Af denna anledning fick han för att kunna uppträda
med tillräcklig ståt, lyfta ända till 100,000 rdr af de
franska subsidierna, hvilka skulle användts till härens underhåll
i Tyskland. Ebba Brahe, som aldrig bekymrade sig om
allmänna ärenden, fann denna anordning förträfflig. »Jag kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
