Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undrat så mycket. Hon skattade högt den heder, som
vederfarits hennes hus, och talade i vördnadsfulla ordalag om sin
»sons dygderika gemål» eller »den högborna furstinnan».
Det de la Gardieska inflytandet vid hofvet syntes växa
dag från dag. Kring Magnus Gabriel samlade sig alla, hvilka
af en eller annan orsak voro missnöjda med den gamle
riks-kanslären Axel Oxenstierna, som i så många år varit rikets
mäktigaste herre. Denne kunde med skäl känna sig
förnärmad af en medtäflare så ung, så oerfaren och i många fall
så underlägsen, men trogen sin vana, såg han lugnt »tiden
an», och tröstade sig med att, om han ofta var förbisedd,
var han dock lika ofta oumbärlig. Intet agg mot sonen
un-dergräfde hans vänskap för den gamle, sjuke faltherrn. Ebba
Brahe åter tyckes stått på sonens sida och var aldrig någon
stor beundrare af rikskanslären. Det var måhända något
groll sedan gamla dagar. Men för sin makes skull sökte
hon dock efter bästa förmåga upprätthålla vänskapen med
honom och hans familj — åtminstone i det längsta.
År 1651 blef Maria Sofia de la Gardie, Ebba Brahes
äldsta dotter, genom sin skönhet och intelligens en af
hof-vets prydnader, utnämnd till drottningens öfverhofmästarinna,
och den 11 jan. 1652 blef Jakob Kasimir, Ebba Brahes näst
äldste son, på Stockholms slott sammanvigd med
drottningens enda qvinliga gunstling, den sköna Ebba Sparre, af
henne vanligen kallad »la belle comtesse».
Släkten de la Gardies välde syntes säkrare befäst än
någonsin, sedan den ej mer än trettioårige Magnus Gabriel
1652 benådats med ett af rikets högsta ämbeten, i det han
utnämnts till riksskattmästare. Att den gamle riksmarsken
ej långt förut hade slutit sina ögon samman, betydde föga,
då hans krafter sedan flere år tillbaka varit brutna.
Magnus Gabriel visade sig dock ej mäktig att bära all
denna medgång. Ju mera makt han fick, desto mera
efter-sträfvade han, desto ömtåligare blef han för klander, desto
oroligare för alla medtäflare om drottningens bevågenhet.
Drottning Kristina var ej den som tålde förmynderskap
af hvem det vara månde. I Magnus Gabriel hade hon en
gång funnit en motvikt mot Axel Oxenstierna; nu hade hon ej
svårt att finna dem, som kunde sättas upp emot den unge
de la Gardie, allra helst sedan hennes skarpa omdömesför-
Fries, Märkvärdiga qvinnor, ** 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
