Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett betydande inflytande vid Maria Eleonoras och
sedermera vid drottning Kristinas hof, ehuruväl också hennes börd
och rikedomar, som ställde henne främst bland adelsdamer,
därtill torde hafva bidragit. Pfalzgrefven och hans gemål
ansågo henne alldeles olämplig att uppfostra barn, och hade
häruti säkerligen rätt.
Troligtvis hade hon ej heller fått så stort inflytande,
om hon ej hade haft en trogen gynnare i rikskanslären
Axel Oxenstierna, som allt sedan hans son blifvit Ebba
Leijonhufyuds måg, gjorde allt för att hålla henne vid godt
humör. Ännu mera gäller detta, sedan Anna Margareta Sture
år 1646 hade aflidit utan arfvingar, ty nu ärfde hon sin
dotter, och hvem skulle väl ärfva Ebba Leijonhufvud, månne
mågen Johan Oxenstierna eller månne hennes båda kusiner?
Rikskanslären använde all sin fintlighet och och allt sitt
inflytande för att utslaget skulle fällas till förmån för hans
son, och det kan omöjligen förnekas, huru djup vördnad
man än i öfrigt må hysa för denne store och ädle
fosterlandsvän, att han i detta fall lät sig föras allt för långt af
svaghet för sin son.
Ebba Leijonhufvud var, såsom man lätt kan tänka sig,
för-tviflad vid sitt enda barns död. Hvad båtade henne nu, att
hon kunde heröka öfver Hörningsholm, Tullgarn, Kägleholm,
Ekeby hof, Ekesjö och många hundra hemman spridda i
rikets flesta landskap. Det endast ökade hennes bekymmer
och gjorde sinnet ännu mera retligt. Alla krusade och
fjäsade för henne, både rikskanslären och fältherren med
fruar och barn, men hade hon väl skäl att sätta sin lit till
deras vänlighet. Johan Oxenstierna var utomlands i
Osna-briick, men rikskanslären hade åtagit sig hans talan hos
svärmodern, ehuru han erkände det vara en kinkig sak.
»Jag kan inte annat finna», skrifver Axel Oxenstierna
härom, »än att din svärmoder är dig mycket benägen och
kontesterar emot dig en stor affektion, sägande öfverljudt,
att hon näst Gud ingen tröst väntar utan hos dig, och
där-före skall göra emot dig såsom din moder, och icke unna
det hon eger någon hellre än dig.» Men rikskanslären
varnar sin son för att därföre göra sig försäkrad om det
stora arfvet, ty den gamla frun vore häftig och lätt stött.
»Hon kan snart få en förtret,» skrifver rikskanslären, »och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
