Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anledning af Kristinas afsägelse, Axel Oxenstiernas död och
krigsryktena.
Men ingenting kunde förmå faltherrinnan att uppskjuta
en process, hvarigenom hon hoppades få sin
affärsställning väsentligen förbättrad och sin kränkta rättskänsla
tillfredsställd. Ty att hon i hufvudsak hade rätten på sin
sida, det är utom hvarje tvifvel. Hon skulle emellertid få
väpna sig med mycket tålamod, innan denna ganska invecklade
arfsfråga kunde blifva afgjord.
Det blefve för vidlyftigt att här redogöra för hela gången
af denna äfven från rättslig synpunkt märkliga process.
Det kan vara nog att nämna, det Johan Oxenstierna
uppförde sig under densamma föga hederligt. När han 1655
reste ut till Pommern, tog han testamentet och alla akterna
med sig, och förgäfves fordrade hofrätten, att han skulle
lemna ifrån sig dessa handlingar, utan hvilka intet utslag
kunde fallas. Under tiden innehade han egendomarne och
sökte, enligt Ebba Brahes utsago, draga den största möjliga
reveny af dem, i det han utsög jorden och högg ned
sko-garne.
Fru Ebba följde noggrannt med processens alla växlingar,
hon hade reda på lagparagraferna, tog del af alla utslagen,
och saknade ej argument för att styrka sin rätt. För henne
var processen långt viktigare än det pågående danska kriget.
Ibland intogs hon likväl af ängslan för utgången. Grefve
Johan hade så många inflytelserika vänner, men så hoppas
hon att Maria Euphrosyne skulle kunna hjälpa henne. I alla
händelser ärnade hon aldrig gifva tappt. »Att blifva på gamla
dagar nedtryckt af dem jag inte har kunnat drömt det om,
det kan jag inte. Och göra mig ovänner, det orkar jag
inte. De finnas ändå utan någon orsak allt för många,
hvilket allt jag hemställer Gud, som allt dömer och vet.»
Konungens utslag till hennes förmån föll slutligen den
3 mars 1657. »Gud löne och välsigne den ädle konungen,»
skrifver hon i anledning häraf, »som med så stor nåd ser på
den orätt vi lida och icke tillstäder den längre. Gud låte
två enkors bittra tårar, som han har utgjutit, inte vara fallna
förgäfves öfver honom, den ogudaktige herren, som ingen
rätt sköter.»
Grefve Johan sökte likväl trots detta utslag tilltvinga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
