Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de andra, stora sidorna af hennes karaktär, alldeles som ett
enda penseldrag, fördt af en oskicklig hand, förstör en
mästares tafla, dem hade Kristina i arf af sin moder, Maria
Eleonora af Brandenburg.
Denna drottning var, såsom redan nämndt är, inte utan
andliga intressen, och hon förde sig med naturlig värdighet,
men hon beherskades af sina känslor. Lynnet var
ombyt-ligt, hon var full af nycker och påhitt, som förråda en
betänklig brist på jämnvikt, för att ej säga att de förråda
sinnesförvirring. Ehuru egentligen ej inskränkt till
förståndet, blef hon likväl genom sina starka känslor oemottaglig
for skäl och utan omdöme. Hon visade ibland stor viljestyrka,
men hon leddes alltid lätt af dem hon beundrade och älskade.
Af den berömda hohenzollerska ättens stora egenskaper hade
hon sålunda ej många. Och hvad hon alldeles saknade var
dess kända sparsamhet.
Excentriciteten, nyckerna, det ekonomiska oförståndet
blifva Kristinas mödernearf. Men under det att Maria
Eleonora är en vek varelse, är Kristina en starkt utvecklad
personlighet. Därföre varda dessa fel hos henne än mera
fördärfbringande än hos modern.
Kristinas uppfostran var egnad att utveckla hennes mest
utpräglade karaktärsdrag. Den disharmoni, som fanns af
naturen i hennes begåfning, skärptes under barnaåren.
Kristina föddes den 8 dec. 1626. Hon var Gustaf Adolfs
och Maria Eleonoras tredje barn. De båda andra voro döda,
när hon föddes.
Maria Eleonora hade länge varit klen och ytterligt nervös.
Hon hoppades nu att få en son, och det dröjde länge, innan
man vågade tala om för henne, att det stora barnet med den
starka rösten, hvilket hon födt till världen, inte var en gosse,
utan en flicka. Gustaf Adolf tog denna lilla missräkning
med sitt vanliga jämnmod. När hans syster Katarina bar
den nyfödda till honom, sade han endast: »Tackom Gud,
kära syster. Jag hoppas, att denna dotter skall vara så god
som en son, och jag beder Gud, att Han bevarar henne, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
